Låt de mest lämpade ta plats
Tänk om kräftgången inom det gröna näringslivet de senaste decennierna inte är någon annans fel. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det är ingen uppiggande läsning vi kan ta del av i rapporten Gröna glastak och stövlar som skaver presenterad av LRFs jämställdhetsakademi i början av året. Vi skriver 2025. Ändå är både företagandet och styrelseuppdragen inom lantbruket vikta för männen. Gräddfilen dukas upp från barnsben och följer männen genom hela livet. Tänk vilken ynnest ändå – att redan när navelsträngen klipps är din plats i världen given och självklar utan att du behöver odla skinn på näsan och vässa dina armbågar för att rymmas. Män äger mer och tjänar mer. Med pengarna kommer makten. Det är mäns företag och männen som driver dem som räknas. Det är en autonom, accepterad och uttalad struktur som det finns ytterst begränsade möjligheter att förändra. Särskilt om du inget gör. För man kan tänka att det löser sig med nästa generation. Det gör det inte. Männen kommer att äga allt mer och kvinnor allt mindre.
Det är dags att jämställdheten blir männens ansvar. Till alla män som lever med en kvinna vill jag säga: Ägandet ska delas. Den som arbetar ska få lön. Du ska betala tillbaka varje öre av det riskkapital hon ger dig — genom sitt dubbelarbete, jobbet utanför företaget och de sparpengar hon satsar i det företag du driver. Det företaget ska också till hälften bli hennes. Det är inte svårt – de kvinnor som äger mark och driver företag gör exakt så när de lever med en man. Det är hemma det börjar och hemma börjar det med pengarna. När kvinnornas insatser i företaget syns på papperet och på bankkontot stärks även förutsättningarna för maktdelning. Kvinnorna får inbjudan till medlemsmöten och blir valbara. Mer än aningens störande är det dock att rapporten visar att såväl LRF som andra föreningar fortfarande registrerar en person i hushållet som huvudmedlem och därmed inbjuden. Det är känt sedan länge att huvudmedlemmen är man och därmed är det han som inte bara känner sig kallad utan som också faktiskt är det.
Största oron för lantbrukets utveckling är ändå att det är kvinnorna som utbildar sig inom lantbruket medan männen väljer bort kunskap för att i stället gå raka vägen in i företagandet. Det är normen ”av män givet åt män blivet” som styr svenskt lantbruk snarare än kompetens. Tänk om kräftgången inom det gröna näringslivet de senaste decennierna inte är någon annans fel – vare sig Jordbruksverkets, regeringens eller den inre marknadens? Lek med tanken på hur den svenska livsmedelsproduktionen sett ut om företagen och föreningarna drivits av den som var bäst lämpad i stället för den som hade ”rätt” kön. Lite läskigt eller hur?