Det är högst bekymmersamt att en sammanställning av vetenskap tolkas som ett försök att ”ta makten”. Forskningens uppgift är att bidra med kunskap som grund för andra aktörers beslut. Det skriver Line Gordon och Johan Rockström, Eat-Lancetkommissionen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Eat-Lancet: 15 gram kött – och resten är makt av Isabel Moretti, VD Svenskt Kött.
I sin debattartikel menar Isabel Moretti att Eat-Lancet-kommissionen försöker ta makten över maten genom att formulera en universell kost utan att bönder eller konsumenter har fått vara med i rummet. Det är en missuppfattning av både syftet och rollen för Eat-Lancet-kommissionen.
Eat-Lancet var en internationell forskningskommission, inte en politisk aktör. Den samlade forskare från Sverige och 34 andra länder från olika discipliner inklusive nutrition, jordbruk, ekonomi, klimat och miljö. Kommissionens syfte var att sammanställa den bästa tillgängliga vetenskapen om hur maten vi äter och producerar påverkar människors hälsa och den globala miljön. Kommissionen sammanställde även forskning kring vad som visat sig vara effektiva styrmedel för att minska de samhällskostnader som de identifierade miljö- och hälsoutmaningarna innebär. Där betonas bland annat att för att jordbruket ska klara en omställning behövs finansiella resurser tillföras jordbrukssektorn.
Det är högst bekymmersamt att en sammanställning av vetenskap tolkas som ett försök att ”ta makten”. Forskningens uppgift är att bidra med kunskap som grund för andra aktörers beslut. Det är politiken som har ansvaret och makten att forma målsättningar för samhället och implementera eventuella styrmedel. Eat-Lancet betonade den nära dialog mellan politik, näringsliv och civilsamhälle som behövs för att lösa de enorma samhällsutmaningar som dagens livsmedelssystem medför. Ett sätt att göra detta på är genom gemensamma färdplaner i olika sektorer som är anpassade till nationella och kulturella förutsättningar. För att mål och färdplaner ska vara effektiva och trovärdiga bör de vara faktabaserade, transparenta och möjliga att följa upp.
I Sverige ser vi dessvärre att forskarsamhället allt oftare hålls utanför just de processer där kunskapen skulle göra störst nytta. Det är till exempel enbart näringslivet som är representerade i det Livsmedelspolitiska rådet. Sedan i somras har både forskare och civilsamhället fått lämna den rådgivande kommittén till det Nationella livsmedelsforskningsprogrammet då denna gjorts om och numera endast innehåller representation från näringsliv och branschorganisationer. Denna negativa trend är oroväckande och utgör en stor risk eftersom centrala fakta riskerar att utelämnas från analys och beslut.
Det stämmer inte som Isabel Moretti skriver att ”de som sår, skördar, mjölkar eller försöker få familjens matkassa att räcka till ens får vara med i rummet”. Parallellt med kommissionens forskningsarbete har Eat under de senaste månaderna bjudit in till en rad dialoger med aktörer från hela livsmedelssystemet, där aktörerna själva utarbetar strategier för ett mer rättvist, hållbart och hälsosamt livsmedelssystem. När kommissionens rapport presenterades deltog 700 personer från hela världen. Jordbrukare, livsmedelsföretag, konsumentorganisationer, myndigheter och andra aktörer från livsmedelssystemet deltog aktivt i programmet och delade sina perspektiv och erfarenheter.
Om Sverige verkligen vill ta ledningen i den gröna omställningen, så behöver vi bygga broar mellan forskning, politik och produktion. Det är i det samarbetet som framtidens hållbara livsmedelssystem kan växa fram.
Line Gordon
Professor i vetenskap om hållbar utveckling, Stockholm Resilience Centre, Stockholms Universitet och en av kommissionärerna i EAT-Lancetkommissionen.
Johan Rockström
Professor i miljövetenskap, föreståndare för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Tyskland och en av ordförandena för EAT-Lancetkommissionen.
