Visst behövs det fler utbildade lantbrukare nu och framöver. Men finns det en motsättning mellan lantbruk, matproduktion och, om vi vill uttrycka oss så, miljöhjältar? Det skriver Margareta Dahlberg, MD Lantbruksråd.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på ledartexten Främst behövs matproducenter – inte miljöhjältar av Land Lantbruks ledarskribent Ester Hertegård.
"Främst behöver vi matproducenter – inte miljöhjältar", är rubriken på Ester Hertegårds ledare.
Visst behövs det fler utbildade lantbrukare nu och framöver. Men finns det en motsättning mellan lantbruk, matproduktion och, om vi vill uttrycka oss så, miljöhjältar?
Varifrån kommer uppgiften av att universitet, gymnasium och andra kortare utbildningar vill utbilda miljöhjältar och inte matproducenter? Vid en snabb sökning på olika utbildningar inom lantbruk hittar jag inte ordet miljöhjälte överhuvudtaget. Däremot livsmedelsproduktion och hållbarhet. Är det ordet hållbart som för tanken till miljöhjältar? Ett hållbart jordbruk torde väl vara en förutsättning för framtida matproduktion?
Efter många år i rådgivaryrket reagerar jag på att ”förutsättningarna för jordbruk kanske till och med kommer att påverkas positivt av förändringar i klimatet”. Det uppfattade vi inte i mitten av juni då vårsådden inte grott, betet var brunt och rågvetet var tvunget att tas som helsäd. Det uppfattade vi inte heller i augusti då spannmålen grott och tröskan inte kom ut på grund av en blöta som inte upplevts i mannaminne. Här är inte mer växtskydd, som jag aldrig tidigare hört att är helt ofarligt, ett bra exempel på långsiktiga lösningar. Däremot kan välutbildade lantbrukare, som kan tolka klimatförändringar och har metoder för att hantera dem på ett sätt som gynnar både ekonomisk vinst och miljö, vara en långsiktig strategi.
Margareta Dahlberg
Produktionsrådgivare MD Lantbruksråd
Svar till Margareta Dahlberg
Tack för ditt svar och ditt engagemang Margareta! Huruvida det finns motsättningar mellan produktion av livsmedel och miljöaspekter och hur de i så fall ska hanteras är en fråga som väcker engagemang. Som tidigare tagits upp på ledarsidan finns det tyvärr många fall där metoder och produkter bannlysts för att de inte har ansetts vara miljövänliga, den uppdaterade vetenskapen till trots. Exempel är förbudet av gensaxen i växtförädlingssammanhang, press att omvandla konventionellt jordbruk (där ändå bara godkända insatsvaror får användas) till ekologisk odling och så vidare.
Jag menar att i ett globalt perspektiv där populationen ständigt växer så är det dumt att tappa fokus på de kvantiteter livsmedel som behöver produceras. Särskilt i Sverige och EU där minimikraven på miljövänlighet långt överstiger standarden i många länder som det annars importeras från.
Det är ett perspektiv på ansvar som jag hoppas finns med i inspirationen för framtidens lantbrukare.
Ester Hertegård
Ledarskribent Land Lantbruk
