Det går inte att göra hål i havet genom att kasta en sten i det. Lika lite går det att binda mer koldioxid genom att avverka mindre i Sverige, avverkningen kommer enbart att flyttas utanför Sverige. Det skriver skogsägaren Björn Hägglund, tidigare vice koncernchef i Stora Enso.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Från EU har framförts en rad förslag (exempelvis LULUCF) som om de genomförs skulle minska den årliga avverkningen i Sverige med minst 10 procent. Förutom att förslagen är kontraproduktiva – ett aktivt uthålligt skogsbruk binder mer kol än orörd skog – kommer de att leda till att avverkningen flyttar till andra länder. Detta beror på att analyserna från EUs institutioner helt tycks missa hur marknaden för skogsprodukter fungerar.
Skogsindustrin är global. Produkterna prissätts på en global marknad, och Sverige exporterar skogsprodukter över hela världen. Om man minskar Sveriges avverkning i enlighet med EUs tankar så påverkas knappast världsmarknaden för produkter som trähus, möbler, mjölkförpackningar, sjukvårdsartiklar eller hygienpapper. Efterfrågan på dessa produkter är väldigt stabil och globalt sett växande. Dessutom pågår omfattande forskning och utveckling för att ta fram nya material och produkter baserade på biomassa från träd.
I ett globalt perspektiv har virkesmarknaden stor potential. Just nu sker massiva investeringar i ny skog i södra hemisfären, främst i Sydamerika. Där produceras virke till väldigt konkurrenskraftiga kostnader och industrin byggs ut i snabbt tempo.
Vad kommer då att hända om EUs lagförslag genomförs? I ett första steg blir det svenska virket dyrare. Några företag tvingas lägga ner och produktionen tas över av andra någon annanstans i världen.
Kanske kommer en del hus att byggas av stål och betong i stället för av trä. Men sannolikt kommer bara en liten del av virkesråvaran att ersättas av andra material. De flesta svenska företag kommer att öka virkesimporten, inte minst från länder utanför EU. Att minska produktionen blir dyrare än att betala mer för virket. Så avverkningen flyttas helt enkelt utomlands. På 1990-talet importerade svensk skogsindustri virke inte bara från flera europeiska länder inklusive Ryssland utan också USAs sydstater och Sydamerika. Det kan hända igen. Självklart innebär detta drastiskt ökade transporter och därmed betydligt större koldioxidutsläpp. I ett andra steg kommer de största företagen att investera mer i fabriker som de redan äger utanför EU.
Så effekten av att dra ned den svenska avverkningen blir att koldioxidutsläppen ökar, dessutom ganska omedelbart. Enda sättet att hindra detta vore att reglera ned efterfrågan på skogsprodukter, exempelvis hygienpapper, mjölkförpackningar och sjukvårdsartiklar. Jag tror inte någon politiker med överlevnadsinstinkt vill ge sig på den uppgiften.
Och som sagt är idén om att minska koldioxidutsläppen genom att låta mer skog stå feltänkt från början. I tankeexperimentet att all svensk skog har fått stå orörd sedan istiden så skulle den netto binda cirka 0 ton koldioxid per år.
Ibland finns det goda skäl att lämna skogen orörd. Klimathotet är inte ett sådant.
Björn Hägglund
Skogsägare i Vallentuna
Tidigare vice koncernchef i Stora Enso
