Landskapet omfattas av olika policyer som ibland kan vara motsägelsefulla och leda till intressekonflikter. Därför behövs konkreta analysverktyg och en nationell landskapspolitik. Det skriver Frida Öhman, doktorand vid Uppsala universitet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Våra landskap erbjuder många olika funktioner som rekreation, ekonomisk inkomst, biologisk mångfald, energiproduktion och klimatanpassningsåtgärder. Det innebär också att landskapet omfattas av olika policyer, såsom regelverk och strategier, som kommer från olika sektorer och beslutsnivåer. Ibland kan dessa vara motsägelsefulla vilket leder till otydlighet och intressekonflikter. För att förbättra samstämmigheten mellan policyer behövs därför fokus på multifunktionell landskapsstyrning.
För att minska miljö- och klimatpåverkan förespråkar både forskning och organisationer att länder bör föra en multifunktionell landskapspolitik. Det innebär att planera ur ett holistiskt perspektiv där många funktioner beaktas tillsammans och att aktörer från olika beslutsnivåer inkluderas i beslutsprocessen för att få med lokala värderingar. Ett hinder för detta är dock att policyer ofta är motsägelsefulla och innebär intressekonflikter. För att kunna identifiera dessa och för att stärka synergier framhävs ofta vikten av att policyer ska vara samstämmiga, något som också benämns som harmonisering.
Denna harmonisering försvåras bland annat av att policyer ofta tas fram av sektoriella myndigheter som ofta fokuserar på enskilda intressen såsom friluftsliv, gruvnäring, energiproduktion eller skogsbruk. För det andra kommer policyer från olika beslutsnivåer som internationella klimatavtal från FN, naturrestaureringsförordningen från EU, miljökvalitetsmål från nationell nivå och översiktsplaner från kommunal nivå. Därmed behöver analyser göras både mellan sektorer och olika beslutsnivåer. Men detta är inte gjort i en handvändning då det både saknas konkreta analysverktyg och en nationell landskapspolitik för detta.
Inom forskningsprogrammet Landpaths, som fokuserar på styrning som ska stärka biologisk mångfald och gynna hållbart multifunktionellt resursutnyttjande, har jag utvecklat ett analytiskt ramverk för detta som nyligen publicerades i en vetenskaplig tidskrift. Genom att tydliggöra vilka aspekter som ska inkluderas, syftar detta ramverk till att stötta tjänstepersoner, beslutsfattare och forskare att analysera samstämmighet utifrån ett multifunktionellt landskapsperspektiv.
För att få Sveriges policyer mer samstämmiga uppmanar jag därför departement, myndigheter, regioner och kommuner att använda detta analytiska ramverk eller ett liknande, för att både analysera befintliga policyer men även i framtagandet av nya.
Frida Öhman
Doktorand vid Uppsala universitet
