Om djurskydd används som verktyg för att avveckla djurhållning snarare än att värna om djuren är det inte längre djurskydd – det är en politik för att montera ned naturligt lantbruk. Det skriver Lars Hylander, Marie Wall, Uppsala och Mikael Richter, Linderöd.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sedan oktober 2024 är fodertillskottet Bovaer obligatoriskt i Danmark för konventionella mjölkkor. Flera bönder rapporterar nu att deras kor har blivit sjuka, kollapsat eller i vissa fall dött. Dessa rapporter väcker oro för djurens välfärd. Bovaer är ett syntetiskt tillskott med den kemiska substansen 3‑NOP, framställt för att minska metan i våmmen. Veterinärer har rapporterat om misstänkta fall av våmförlamning och plötsliga dödsfall. Ändå godkändes ämnet av EU 2022 efter en riskbedömning av Efsa. I Storbritannien stoppade Arla sitt pilotprojekt efter rapporter om sjuka kor och massiva protester. I Danmark, där Arla har en starkare ställning, tvingas bönder använda Bovaer – annars får de betala klimatskatt.
I Sverige har länsstyrelserna valt en annan strategi. I stället för Bovaer beläggs djurhållare med djurförbud via djurskyddsinspektörer, ibland med sympatier i aktiviströrelser. Djuren avlivas ofta utan avisering. Djurhållaren upplyses om möjligheten att överklaga men domstolen prövar inte sakfrågan – endast om processen följt juridiska regler. Sakfel i inspektörernas protokoll beaktas inte, inte ens när det finns tydliga motsägelser mot lagtext.
Det handlar inte främst om klimat – det handlar om pengar, patent och prestige. Bovaer ägs av DSM-Firmenich, ett globalt kemibolag som står bakom patentet. En bred implementering innebär miljardintäkter, särskilt om tillskottet blir norm i hela EU. Samtidigt får Arla klimatcertifiering och goodwill – de kan visa att de ligger i framkant, att de är ”gröna”, att de tar ansvar. Men detta är också ett sätt att vinna marknadsfördelar. EUs godkännande av Bovaer har öppnat för en ny standard, där företag som vill ha en framtid inom livsmedelsproduktion indirekt tvingas hoppa på tåget. Det är inte ett formellt krav att införa Bovaer – men det har blivit ett strategiskt krav för att få tillgång till klimatstöd, certifieringar och exportmöjligheter.
När konsumenter får veta att kor ges kemikalier som kräver skyddsutrustning vid hantering, riskerar förtroendet för svensk mjölk och kött att urholkas. Här sammanfaller tyvärr djurskyddets dolda agendor med Bovaer – resultatet blir detsamma: att målet anses helga medlen. Det är inte bara en fråga om djurens hälsa – det är en fråga om tillit till hela livsmedelssystemet. Projekt måste ske öppet, med oberoende granskning och insyn för både bönder och konsumenter. Det här är inte bara en fråga om kor – det är en fråga om demokrati, transparens och ansvar. Det är inte bara en fråga om klimat – det är en fråga om möjligheten att ha kvar djurhållning.
När unga nyutexaminerade inspektörer kan läxa upp lantbrukare med 60 års erfarenhet och hota med djurförbud ställs allvarliga frågor kring djurskyddshanteringens avsikter. För ofta innebär ett omhändertagande att djuren avlivas – vilket knappast kan kallas djurskydd. Samma logik återkommer med Bovaer: en kemikalie som sägs skydda klimatet men som riskerar att skada djuren.
Om djurskydd används som verktyg för att avveckla djurhållning snarare än att värna om djuren är det inte längre djurskydd – det är en politik för att montera ned naturligt lantbruk.
Och det är dags att vi säger ifrån.
Lars Hylander, Uppsala, docent i miljöanalys och småbrukare
Mikael Richter, Linderöd, tidigare företagare i processteknik, fordon och VA
Marie Wall, Uppsala, ridinstruktör
