Beslut fattas av andra än skogsägarna

Replik på debattartikeln Att inte ta vårt ansvar kan kosta 8 miljarder av Leif Öster, skogsägare och landsbygdsbo. 

Leif Öster, din oro är att svenskt skogsbruk ska drabbas av 8 miljarder kronor i skatt om inte vi svenska skogsägare går längre i omtanke om natur och miljö än vad lagen kräver. Den oron saknar fog. Det har aldrig i historien ägnats så mycket tid och arbete åt hänsyn till natur och miljö som det görs i dag. Vi har aldrig haft en miljölagstiftning som är tuffare och mer omfattande än den som vi har i dag. Din oro för politikernas klåfingrighet är inte motiverad. Skulle vi rätta oss efter politikernas olika åsikter skulle vi hamna fel. Det finns för många olika åsikter och viljor. Vi följer den lagstiftning som finns, Skogsvårdslagen och miljölagstiftningen som finns i Sverige men även lagar och regler som EU har skapat. Den oro som du framför är felriktad. Följer vi lagen har politikerna inget att komma med.

Jag konstaterar att det gått drygt trettio år sedan skogsvårdsavgiften avskaffades 1993. Ett beslut som var både riktigt och bra för svenskt skogsbruk. Vi fick då möjligheten att jobba under, som du beskriver modellen, ”frihet under ansvar” och det är just detta arbetssätt som har präglat skogsbruket fram till i dag.

I dag har skogsvårdsavgiften ersatts av Fågeldirektivet, Artskyddsförordningen och en lång rad andra lagar och förordningar. Arbetssättet ”frihet under ansvar" har skrotats helt och hållet. I dag har jag liten eller ingen frihet eller litet eller inget inflytande över min skog. Skogsstyrelsen, länsstyrelsen, miljödomstolen, Birdlife Sverige och Naturskyddsföreningen är aktörer som har större inflytande över min skog än jag har som ägare. Dessutom kräver du att jag som skogsägare ska gå ännu längre än vad lagen kräver och pratar om vardagshänsyn i skogsbruket. Jag undrar vad vardagshänsyn betyder. Jag och de flesta skogsägare i Sverige bedriver våra skogsbruk på affärsmässig grund, inte på hobbynivå där du kan hålla på och pyssla och peta med vardagshänsyn för nöjets skull, utan verksamheten bedrivs som näringsverksamhet och då blir verkligheten som jag har beskrivit.

De 53 målbilderna för god naturhänsyn i skogsbruket som du hänvisar till ryms alla inom den miljölagstiftning som redan finns. Jag ifrågasätter varför jag som skogsägare ska gå längre än så. Och varför jag som skogsbrukare ska offra min ekonomi och avstå från ersättningar som du kräver för intrång och hänsyn enbart för att minska risken för nya skatter. Nyligen fick jag avstå ett markområde för en hänsynsbiotop utan ersättning, där virkesvärdet uppgick till cirka 150 000 kronor. Jag måste gå till domstol om jag inte gillar Skogsstyrelsens beslut. Så kan vi inte ha det.

Just detta är verkligheten för svenskt skogsbruk i dag. I dag fattas besluten av tjänstemän och fågelskådare. Miljödomstolen fattar också beslut på mycket märkliga grunder. Intresseorganisationer som Birdlife Sverige som använder Århuskonventionen i sina överklaganden har enligt domstolen större trovärdighet än statliga verk.

Jag undrar vart vi är på väg. 

Sven-Olof Jansson

Skogsägare

Graninge