Att behöva hålla tummarna mot extremvädret varje sommar

Årets kortaste dag har kommit och gått och nu går vi återigen mot mörkare tider. Juli ger mig alltid en känsla av vemod som jag inte riktigt tycker om. Sommaren känns nästan som om den är över när vårens och försommarens fågelsång avtar och den friska grönskan övergår till ett mer dämpat, nästan dammigt bladverk. Jag väljer i stället att se fram emot hösten med dess klara höga luft och sina vackra färger.

Idag tog jag mig en tur i skogen, inte bara för att titta till och planera arbete, det är också en bra plats att tänka över krönikan som snart har en deadline. Som sällskap har min unghund, en tax, som ska bli spännande att följa under kommande jaktsäsonger. Ett och annat blåbär sätter hon i sig medan jag låter dem vara, de första kantarellerna får i stället följa med hem. Myggen har lugnat sig något jämfört med tidigare vilket är skönt och glädjande nog har fästingbetten varit få. Får hoppas att hjortflugornas antal kommer att följa samma trend.

Våren kom snabbt och sent till mig i år. Det gick från kyla och något som kändes som en evig vinter ena dagen till en rekordvarm maj som satte en otrolig fart på all växtlighet den andra. Värmen och torkan gjorde tyvärr att det mesta slog ut och blommade över på nolltid. 
När det är så där varmt och torrt gör sig sommaren 2018 alltid påmind, risken för att vi får se fler sådana somrar förstår vi nog alla innerst inne är stor. Jag har minnesbilder av hur torrt det var men trots att jag fotograferar mycket tog jag aldrig några bilder. Det var bara så förfärligt när allt dog bort att jag inte kunde förmå mig till det. 

Stormar, översvämningar och kyla kan vara utmanande nog för vårt samhälle och infrastruktur men torka och extremvärme är långt värre tycker jag. Elden är mer skrämmande och värmen är farlig inte bara för de äldsta medborgarna. Hur ska man kunna odla eller leva i ett sådant klimat? Skadegörare som barkborrar får det lätt när träden är försvagade och nysatta plantor dör. Mycket arbete försvåras också när brandrisken är hög, när det är riktigt torrt och varmt är det svårt att få den där röjningen gjord och man tvekar nog att sätta plantor som riskerar att torka bort. 

Men som tur så kom äntligen regnen efter den torra våren. Varje sommar håller jag tummarna för att de heta dagarna inte blir för många, för det är absolut inget fel på en helt vanlig svensk sommar. Nu är det snart äntligen dags att njuta av höstens färger igen.  

Haidi Andersson 

skogsägare, Växjö.