Situationen är likartad för LRF och Centerpartiet. Båda har hamnat i otakt med sina folkrörelser. Nu gäller det att återskapa förtroendet innan det är för sent. Det skriver Sven-Arne Thorstensson, samhällsdebattör, Munkedal.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenskt lantbruk och landsbygd behöver starka och relevanta företrädare i samhället, inte två politiska vindflöjlar. Det mullrar ute i leden på landsbygden. Avståndet mellan riksorganisationernas politiska svaghet och medlemmarnas åsikter ökar. Man delar helt enkelt inte samma narrativ.
Från riksplanet sprids bilden av två brett förankrade folkrörelser, men verkligheten visar ofta något annat.
Allt mer makt koncentreras till huvudkontoren samtidigt som internt ifrågasättande inte tolereras.
Både LRF och Centerpartiet ställs nu i vår inför var sitt dilemma. Centern ska välja en ny partiledare där landsbygden vill se en borgerlig profil medan huvudkontor och storstadsväljare vill se en vänsterlutande.
För LRFs del så kommer en motion att sätta ljuset på att medlemmarna inte alls delar samma syn som förbundsledningen och dess tjänstemän. Frågan som sätts i fokus är hur man ser på lantbrukets skuld och ansvar i klimatdebatten, speciellt när det gäller utsläpp av koldioxid och metan från mark och djur.
Förbundsledningen har valt den enklaste vägen och delar i princip samma syn som miljörörelsen medan medlemmarna, som själva lever nära kretsloppen, anser att kolcykeln är naturlig och inte orsakar nettoutsläpp.
Skiljelinjen är tydlig och kanske blir det en viktig kraftmätning under riksförbundsstämman i maj mellan regionernas stämmoombud och förbundsledningen i frågan. Det som talar emot kraftmätningen är LRFs väl utarbetade konsensusstrategi. Att tycka lika på ytan är viktigt, så risken är stor att man från centralt håll, i god tid smular sönder motionens intentioner för att behålla den nu rådande, men bland medlemmar ej förankrade, hållningen.
Enligt flera tongivande personer i branschen så gäller den aktuella motionen betydligt mer än det ämnet den berör. Den visar på att medlemmar och riksorganisation inte delar samma världsbild. Nu är tid för att gå i takt och återskapa förtroendet från båda håll. LRF behöver alltså återta positionen som branschorganisation och lämna rollen som en opinionsanpassad samhällsorganisation i behov av att samla politiska poäng som inte skapar några värden för medlemmarna.
Situationen är alltså likartad för både LRF och Centerpartiet. Båda har hamnat i otakt med sin folkrörelse.
Nu gäller det att återskapa förtroendet innan det är för sent.
Sven-Arne Thorstensson
Samhällsdebattör
Munkedal
