Att Arla inte ville svara på Uppdrag gransknings frågor eller se filmen från gården som anklagades för vanvård är ren ynkedom och visar på en förvånansvärd brist på kompetens när det gäller kommunikation, anser debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
För cirka 20 år sedan deltog jag i en visning av en gård som var till salu i Uppland. Det var en bedrövlig syn som mötte mig. Överfullt, smutsiga djur, ungdjur som trängdes i alldeles för små boxar och kalvar som stod bundna med korta rep på gångarna bakom korna. Det var en hel del stockholmare där, ditresta med stora, fina bilar.
Som före detta mjölkbonde skämdes jag och det framförde jag även till mäklaren. Jag ringde också till dåvarande VD:n för Gefleortens mejeriförening och undrade om han inte hade någon som helst kontroll av sina leverantörer. Flera gånger tog jag också upp denna problematik med Arlas dåvarande ordförande, Lars Lamberg, men jag vet inte om det resulterade i något konkret. Jag kan bara hysa en from förhoppning om att det är bättre i dag än för 20 år sedan. Men efter Uppdrag gransknings program ”Arlagården” kan man hysa tvivel.
Självfallet skall alla djur hållas hyggligt rena och vara vid gott hull. Av respekt för djuren finns det inte utrymme för några kompromisser och det måste både LRF och Arla stå upp för. Att Arla avvisade SVTs reportrar och inte ville svara på frågor eller se filmen är ren ynkedom och visar på en förvånansvärd brist på kompetens när det gäller kommunikation.
Det inträffar ibland oväntade störningar som sjukdom eller att utgödslingen går sönder när det är 25 minusgrader ute. Det kan leda till brister, men de är av tillfällig natur. Det är något helt annat när det tillåts att djur går smutsiga och avmagrade livet ut.
På Facebook har invändningar nu framförts om att företaget som driver gården är under rekonstruktion och att mjölken numera används för framställning av biogas. På vilket sätt detta skulle vara förmildrande när det gäller de tidigare långvariga missförhållanden är obegripligt. Och om djuren fortfarande är smutsiga och undernärda är det i så fall lika illa.
Om vi vill kalla oss för civiliserade måste vi visa respekt för allt levande och inte minst för de djur vi har runt omkring oss. Vi har i många år berömt oss av att ha världens strängaste djurskyddslagstiftning. Men om vi ska framstå som trovärdiga måste vi också se till att den efterlevs.
Sören Larsson,
Stockholm
