WWF: Vi ser fram emot konstruktiva samtal

Replik på debattartiklarna: Välkomna till konstruktiva samtal i klövviltsfrågan och WWFs resonemang ger felaktiga slutsatser.
 

WWF välkomnar konstruktiva samtal som bör utgå från kunskap och forskning. LRF Skogsägarnas ordförande Paul Christensson ifrågasätter WWFs uppfattning att skogsbruket är ett av skälen till de viltbetesskador vi ser i skogen. Men det finns god vetenskaplig grund för att rådande skogsbruk är en av huvudorsakerna och detta måste vägas in i dialogen om en hållbar förvaltning av Sveriges klövvilt.

Paul Christensson pekar i debattinlägget på att vi sedan 1990-talet sett en viss ökning av gammal skog, mer död ved och mer lövträd i skogen och drar därav slutsatsen att biologisk mångfald har utvecklats till det bättre. Detta är såklart positivt men blir tyvärr vilseledande då skogens biologiska mångfald fortfarande är under starkt hot. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas och drivkrafter som vill intensifiera kalhyggesbruket är starka. Den ökning som Paul Christensson pekar på säger inte heller något om balansen mellan skogstillstånd, skogsbruk och viltpopulationer. 

Skogsägaren Johan Emanuelsson menar att älgpopulationen är flerfalt högre än vad skogens ekosystem historiskt är anpassade till. Men vilken historisk referensperiod är det han hänvisar till och hur ser kunskapsunderlaget ut som stödjer ett sådant påstående? När det gäller frågan om förvaltning av klövviltet, som en del av våra skogsekosystem, är tillgången till foder en avgörande faktor. Skogsindustriella intressen har legat bakom utbredningen av täta granplanteringar i södra Sverige. Detta har försämrat betestillgången för klövviltet vilket bidrar till ökade betesskador i tall- och lövföryngringar. Vilket i sin tur har lett till ännu mer gran där det borde växa tall. Nu ser vi som tur är ett trendbrott i denna negativa spiral i vissa delar av Götaland. 

Orsakssambandet mellan täta planteringar och minskad fodertillgång har vetenskapligt stöd. En av Sveriges ledande forskare inom området är Annika Felton vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon pekar på att blåbärs- och lingonris naturligt kan utgöra omkring en tredjedel av dieten hos klövvilt. Men dessa ris har halverats i södra Sverige, bland annat på grund av utbredningen av mörka och foderfattiga produktionsskogar. Långtidsstudier indikerar även att det kan ta upp till 50 år innan blåbärsris återhämtar sig från effekter av kalhyggen. Skogsbruket bidrar alltså till att funktionen som vissa arter har i skogslandskapet kan gå förlorad. En ekologisk obalans som tar många år att återställa.  
Både Paul Christensson och Johan Emanuelsson lyfter vikten av fungerande ekosystem och biologisk mångfald, vilket är en god förutsättning för fortsatt kunskapsbaserad dialog. 

LRF Skogsägarna har öppnat för konstruktiva samtal i frågan, WWF håller med om att det är ett viktigt steg och ser fram emot en sådan inbjudan.

Benny Gäfvert
viltexpert Världsnaturfonden WWF