Många lantbrukare lider av en stor ekonomisk stress efter årets dåliga skörd, skriver växtodlaren Robert Kihlin i ett debattinlägg. Han uppmanar därför sina kolleger att ta hand om och prata med varandra.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Då var skörden, detta nödens år 2018, avslutad. Här kommer några exempel på hur den och ekonomin avlöpt för vår del:
– Höstrapsen totalfloppade, växte om och om igen under sommaren och gick ej att tröska. Vi chansar på att den kan användas till djuren som rundbalsfoder.
– Höstvetet bestod av svaga bestånd, medelskörden blev cirka 3,3 ton per hektar. Normalskörden för vår del är cirka 6 ton per hektar.
– Hästhö, ren gräsvall, har i år en medelskörd på cirka 2,5 ton per hektar. Vår normalskörd brukar vara 5,5 ton per hektar.
Vi har också tröskat bland annat åkerböna på entreprenad med en medelskörd på cirka 1,2 ton per hektar. Vår normalskörd brukar vara cirka 5 ton per hektar.
Dessa intäktstapp i kombination med mycket stora kostnader för att leta och skörda foder och halm till våra djur utgör för vår del ett intäktstapp samt ökade kostnader på drygt en miljon kronor. I detta ingår även att vi redan i månadsskiftet juni/juli började stödfodra våra djur med vinterfodret, eftersom torkan och värmen gjorde betet mycket svagt.
Nu är det tyvärr inte bara vi som har svaga intäkter och stora kostnader i år. Det har även cirka 100 procent av mina kollegor. Jag skriver därför inte detta för att få medlidande eller för att måla livsmedelsproduktionen i svart, utan för att understryka att många med mig nu utsätts för en stor ekonomisk stress.
Dessutom vill jag uppmana kollegorna runt om i landet att våga prata om sin situation. Att många är bekymrade vet jag mot bakgrund av mitt arbete i omsorgsgruppen och via den stödlinje som LRF inrättat.
Min uppmaning till alla kollegor är att prata med varandra, fånga dem som inte har så stort socialt nätverk, gå på olika agrara sammankomster och att ha löpande kontakt med kreditinstitut, leverantörer med mera.
Min uppmaning till alla konsumenter är att de ska våga vara "obekväma" och fråga efter svenska produkter i butiker och på restauranger.
Min uppmaning till politikerna är att, trots att jag vet att vi har stöd hos de allra flesta, behöver vi er hjälp med att uppmana ansvariga tjänstemän att köpa in mer svenska råvaror.
Jag vill avsluta med att jag verkligen älskar mitt jobb och mitt företagande, dock är det ingen självklarhet att jag producerar livsmedel på min mark framöver. Jag kommer att producera det som ger mig bäst netto.
Robert Kihlin,
Lantbrukare, Orresta
