Genom mer areal med mellangrödor och vårbearbetning har svenskt jordbruk tagit stora kliv mot minskat kväveläckage. Men våtmarker och skyddszoner behöver placeras mer optimalt för att bli kostnadseffektiva enligt två nya utvärderingar.
I en ny rapport har forskare från SLU utvärderat nyttan av jordbrukarstöden för minskade växtnäringsförluster under åren 2014-2024. Slutsatserna stämmer i stora drag med vattenmyndigheternas sammanställning av åtta stödfinansierade övergödningsåtgärder som genomförts 2020-2024.
Tack vare den kraftiga ökningen av mellangrödor och vårbearbetning har effekten på kväveläckaget från jordbruksmark fördubblats sedan 2020, enligt vattenmyndigheterna. Men för att nå miljökvalitetsnormerna efterfrågar de ytterligare mer än en fördubbling av kväveåtgärderna de närmsta åren.
Även SLU-utvärderingen pekar på att ersättningarna till fånggröda, mellangröda och vårbearbetning gjort störst nytta för kväveläckaget.
– De här åtgärderna har bra söktryck, men vår bedömning är att det fortfarande finns areal för exempelvis fler fånggrödor, säger Karin Blombäck, projektledare för utvärderingen.
Ökningen av åtgärderna har ännu inte kunnat ses i vattendragen.
– Det man mäter där är en spegling av många källor, men också av sediment som ansamlats under lång tid och fortfarande läcker. De senaste årens mildare vintrar har bidragit till att öka kväveförlusterna, säger hon.
Medan det finns mycket forskning på fånggrödor och vårbearbetning, är mellangrödornas nytta för minskat näringsläckage fortfarande svårbedömd.
– Vi behöver veta mer om hur mycket mellangrödorna tar upp under hösten och om de övervintrar eller dör vid de första frostnätterna, säger Karin Blombäck.
Enligt vattenmyndigheterna placerades en femtedel av övergödningsåtgärderna 2024 på platser utan behov.
– Sverige skulle kunna klara sitt utsläppsbeting med befintliga resurser, men när stödsystemet är gjort så att åtgärder kan hamna på platser med låg kostnadseffektivitet för näringsämnesminskningen har man inte kunnat gå i mål med det, säger Niklas Holmgren, strateg vid Vattenmyndigheten för södra Östersjön.
Särskilt för våtmarker ligger det i linje med SLU-forskarnas slutsatser.
– Att många av våtmarkerna placerats så att nyttan när det gäller minskade kväve- och fosforförluster inte blir så stor är det mest alarmerande resultatet i vår utvärdering. Så länge det ser ut så är det ur övergödningssynpunkt ingen idé att öka takten på våtmarkerna. Det blir bara en kostnad, säger Karin Blombäck.
För att nå miljökvalitetsnormerna anser vattenmyndigheterna att fosforåtgärderna behöver femdubblas de närmsta åren. Bland annat uppmärksammas att arealen skyddszoner minskat.
Forskaren Karin Blombäck tror att betydelsen av dagens skyddszoner överskattas.
– Ligger de där det finns ytavrinning vet vi att de har en god effekt, men eftersom vi inte har data om det kan vi inte bedöma hur stor påverkan de har. Man borde bara bevilja stöd där problemen finns, säger hon.
På uppdrag av Jordbruksverket har SLU-forskare bedömt hur stöd i den gemensamma jordbrukspolitiken under åren 2014-2024 har påverkat näringsläckage och vattenkvalitet. Några slutsatser:
- Ersättningarna för fånggröda, mellangröda och vårbearbetning minskade kväveläckaget mest och effektivast.
- Miljöersättningen till skyddszoner minskade fosforläckaget effektivast, men många skyddszoner har inte en optimal placering.
- Våtmarker som anlagts eller restaurerats med hjälp av investeringsstöd har inte placerats optimalt för att minska näringsförlusterna och har därför en låg effektivitet.
- Eftersom kväve- och fosforhalter i grund- och ytvatten påverkas av många olika källor är provtagning där ingen bra metod för att bedöma stödens effekt.
Niklas Holmgren anser att stödsystemen behöver bli bättre och smidigare
– Vi kanske närmar oss frivillighetens gräns. Då måste lantbrukarna kompenseras fullt ut eller till och med tjäna på en bra miljöinsats, säger han.
För Jordbruksverkets utredare Else-Marie Mejersjö är det problematiskt att åtgärderna inte räcker för att nå målen.
– Men ofta finns andra hinder än pengar som gör att lantbrukarna inte vill eller kan söka ersättningarna, säger hon.
LRFs hållbarhetsexpert Markus Hoffman hoppas att de nya rekordarealerna fång- och mellangrödor resulterar i minskade kvävekoncentrationer i vattendragen framöver. Han betonar vikten av att Sveriges bönder nyttjar alla stödpengar.
– Om vi inte ens gör de åtgärder vi får betalt för är det svårare att bli förstådda, säger han.
Få lantbrukare har exempelvis sökt miljöersättningen för anpassade skyddszoner, trots höjningen från 3 000 till 10 000 kronor per hektar.
– Jag kan förstå att en del inte vill ha brukningshinder i form av små gräsmattor utströsslade på fastigheten. Samtidigt är det synd. Rätt miljöåtgärder på rätt plats är en del av precisionsjordbruket, säger Markus Hoffman.
I en sammanställning konstaterar vattenmyndigheterna att Sveriges jordbruksåtgärder mot övergödning 2020-2024 varit långt ifrån tillräckliga. Några slutsatser:
- För att nå miljökvalitetsnormerna till 2027 behöver näringsläckaget från jordbruket minska med 1 600 ton kväve och 385 ton fosfor per år jämfört med 2019.
- Under 2024 uppgick effekten av nya åtgärder till 735 ton kväve och 38 ton fosfor.
- 2024 placerades 22 procent av åtgärderna i områden där de inte bidrar till att uppnå god ekologisk status enligt vattendirektivet.
- Stödnivåerna för skyddszoner och strukturkalkning behöver höjas.
