Smittskydd för rikets säkerhet

I början på april öppnade Jordbruksverket upp för ett investeringsstöd riktat mot primärpoducenter inom livsmedelsproduktion för att öka företagens robusthet. Syftet är att möjliggöra investeringar som bidrar till att trygga livsmedelsförsörjningen vid höjd beredskap och ytterst krig. Men för de 150 miljoner som finns för att rusta på gårdsnivå så innefattas inte åtgärder för ett skärpt smittskydd. Detta är ytterst märkligt i ett land med en explosionsartad vildsvinsstam och eskalerande hjortstammar samtidigt som ett nytt utbrott av afrikansk svinpest bara är en tidsfråga och mul- och klövsjuka härjar i Europa. Sjukdomar som kan explodera om de får fäste i svenska vildsvins- eller hjortstammar. 

Det finns ingen enkel lösning på smittskydd. Det är en komplex fråga som inte enbart handlar om att stängsla in gårdar. Självklart måste var och en göra det som krävs för att säkra den egna produktionen. Alla gårdar ser olika ut och kräver sina egna lösningar. Många gårdar består av gamla byggnader där man självklart har byggt ett system med en spannmålsanläggning eller ett foderanläggning i centrum för effektivitetens skull. Men att säkra smittskyddet på svenska djurgårdar är att stärka den svenska livsmedelsberedskapen. 

Med tanke på smittrycket så vore det självklart att stärka robustheten just på djurgårdarna. Särskilt när lönsamheten inte finns för de där extra åtgärderna som många skulle önska sig. Men de investeringarna går inte att räkna hem för att generera en ökad intäkt, de är inte underlag för ett banklån men dess konsekvenser kan bli förödande för ett samhälle i kris. Därför behöver regeringen skjuta till extra resurser i det förebyggande arbetet i takt med att smittskyddet blir en allt mer alarmerande fråga. Vi vet inte när, var eller vad som kommer att bryta ut härnäst - bara att det kommer att ske, och att vi kommer att stå bättre rustade om vi har ett stärkt smittskydd och höjd biosäkerhet.  

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har varit minst sagt vag i sina uttalanden om svenska viltstammar. I Livsmedelsstrategin 2.0 benämns viltstammar av exemplevis vildsvin, dovhjort och kronhjort en värdefull livsmedelsresurs. En resurs som utgör stor skada, sprider skräck och oro. Är det något som inte främjar en stark svensk livsmedelsproduktion så är det galopperande viltstammar. Nyligen gav regeringen Jordbruksverket och SVA i uppdrag att analysera och föreslå hantering av just smittsamma djursjukdomar. 

En början är att utöka investeringsstödet för ökad robusthet till att även innefatta åtgärder för stärkt smittskydd.