"Vi vill has kvitto på hämtat virke"

Jan-Henrik och Ann-Britt misstänker att virkespartier hämtades vid bilväg men att de aldrig kom fram till industrin. De tycker att det skulle utfärdas ett kvitto för varje virkesparti som hämtas vid bilväg.

– Så fungerar det ju när mjölkbilen kommer. Då får leverantören ett kvitto på hur mycket som är hämtat, av vem och vilket klockslag, säger Ann-Britt.

Paret Jansson sålde det aktuella virket till ett välkänt skogsbolag. De stod själva för avverkningen och engagerade en lokal entreprenör, som brukade anlitas av skogsbolaget.

När uppdraget var slutfört bedömde skotarföraren att drygt 900 kubikmeter var utkörda. Senare visade beskedet från industrimätningen 750 kubikmeter. Jan-Henrik och Ann-Britt begärde då att få se mätrapporten från skördardatorn som visade 927 kubikmeter.

Med avdrag för en vrakandel, som behölls som brännved på gården, fattades 150 kubikmeter eller cirka 20 procent av volymen. Skogsbolaget hävdade att den industrimätta volymen var korrekt och att skillnaden berodde på brister i skördarmätningen.

Efter en tid fick Jan-Henrik, av en slump, reda på att 50 kubikmeter hade sålts till en lokal biobränslehandlare. Volymen hade inte redovisats på grund av ett internt slarv, hävdade skogsbolaget och betalade för de 50 kubikmetrarna.

– Men för de resterande 100 kubikmetrarna fick vi aldrig betalt. Det handlar om massaved, för timret stämde redovisningen, säger Jan-Henrik.

Så småningom hamnade ärendet i tingsrätten som rekommenderade Jan-Henrik och Ann-Britt att lägga ner det.

– Vi är säkra på att vi har rätt men vi saknar tillräckligt med bevis. Man är mer eller mindre rättslös i ett sådant här fall, säger Jan-Henrik.

Ann-Britt tror att många skogsägare inte läser de olika handlingar som dimper ner i brevlådan efter en virkesaffär. Eftersom det ofta handlar om mycket pengar i en slutavverkning känner de sig nöjda ändå.