Vi systrar har vi vuxit med vår skog
Tillbakablicken på dessa första 30 år landar i insikten att det inte bara är skogen som växer med tiden, även skogsägaren växer med sin skog, konstaterar Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Nu i januari har min syster och jag firat 30 år som skogsägare, ett tillfälle att stanna upp och reflektera över ett längre tidsperspektiv än den vanliga årsutvärderingen och årsplaneringen vi brukar göra vid den här tiden på året.
Som samägande har vi lärt oss att det är viktigt att sitta ner och jämka våra målsättningar och ambitioner. Stämma av vilka insatser som är rimliga att göra själva och vad vi eventuellt behöver ta hjälp med. Vi har en årlig checklista som vi går igenom, där vi utvärderar förra årets utfall jämfört med den förra årsplanen. Vi gör sedan en ny plan för det kommande året, där vi också sätter av tid för insatserna. Tydliga visualiseringar är också ett stöd, vi har faktiskt en graf med planerat kontra utfört arbete per månad och färgglada checkboxar för klart, pågående och ej utfört. Grafen är kanske lite överkurs men den hjälper oss att bli bättre på att uppskatta tidsinsatser.
Det vi har lärt oss på 30 år är att fördela uppgifter efter kompetens, och att var och ens möjlighet att göra insatser varierar över åren men brukar jämna ut sig i längden. Att sätta gemensamma förväntningar förebygger också potentiellt svikna förhoppningar.
Under de 30 åren som skogsägare har vi inte bara hunnit avverka ett visst antal skogskubikmeter utan också flera ägarkonstellationer med olika arbetsfördelning. För oss syskon, som var i 20-årsåldern som nyblivna skogsägare, var det bra att kunna växa in i arbetsuppgifterna gradvis med stöd från föräldrarna, från det rent praktiska jobbet med plantering, röjning och ekonomi till mer taktiskt och strategiskt ansvar med planering, upphandling och virkesaffärer.
Intresset har också breddats från arbetet på den egna fastigheten tillsammans med familjen till skogsbruksfrågor generellt, med många nya kontakter och vänskaper med andra skogsägare. Det är inte minst viktigt idag, när samverkan behövs för att lösa allt fler frågor och hantera dagens risker.
Skogsbruket i sig har också utvecklats till att bli mer mångfacetterat och komplext. Över tid har behovet att fördjupa kunskapen om vår fastighet ökat, både i frågor runt produktion, biologisk mångfald, den sociala dimensionen och, inte minst, klimatpåverkan. Nya kunskapslager läggs hela tiden till och nya rön testas och utvärderas.
Tillbakablicken på dessa första 30 år landar i insikten att det inte bara är skogen som växer med tiden, även skogsägaren växer med sin skog.
Kerstin Dafnäs, skogsägare, Hammerdal