Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Virkestravar ligger prydligt utmed våra vägar som ett tidigt vårtecken. Det har en speciell doft av nyavverkad skog som väcker minnen och ger en speciell vårvinterkänsla.
Skogen är i ropet som någon sorts quick-fix för att fånga upp och lagra våra utsläpp av kol. Virket ska samtidigt användas till allt, nya produkter eller som ersättning för fossila råvaror i befintliga varor. Företagen har med hållbarhet och klimat i sina årsredovisningar. Cirkulära ekonomier ska skapas, ord som substitutionseffekter och klimatkompensation vävs in i alla fraser, det ligger i tiden. Men hur hållbart är det och hur mycket inlagring blir det egentligen i ett kök som hamnar på tippen efter endast sex år? Eller engångsprodukter som förr gjordes av plast och nu är i papp, är det verkligen så mycket bättre?
Södra satsar på att tillverka textil från våra skogar, både som ersättning för bomull och som substitut för oljebaserade textilier. En produktion som kräver enorma mängder vatten och bekämpningsmedel. I genomsnitt köps 26 kilo kläder som varje år av EU-medborgare, av dessa slängs cirka 11 kilo. Det mesta eldas upp eller hamnar på deponi vilket heller inte är hållbart.
Ikeas mål är att vara en cirkulär ekonomi, där alla produkter ska vara tillverkade av förnybart eller återvunnet material till 2030. Företaget är världens största konsument av trä och kritiseras i en ny fransk dokumentär för att vara skogsskövlare, själv säger företaget att allt är tillverkat av återvunnet eller FSC-märkt virke. Hur stor andel som är återvunnet nämns inte. Visst vore det fint om alla Billybokhyllor som inte ens hjälporganisationer vill ta emot istället får nytt liv som i IKEAs ambitiösa återvinningsprogram.
Vad vill vi att våra träd ska användas till egentligen? Är vi skogsägare nöjda med att de bara blir är ännu en råvara som är till för slit och släng eller vill vi att det ska bli något bestående av den där fina skogen vi avverkade?
Som med allt annat går nog åsikterna isär men jag tycker att certifierat virke ska vara spårbart tillbaka till skogsägaren och som ett ansvar för oss borde vi få rapport om vad vårt virke används till, vilken livslängd det kommer att få och om företagen lever upp till sina vackra ord. Bara för att produkten tillverkas av en certifierad råvara betyder det ju inte att den är hållbar, men att använda en certifierad råvara ger ju intryck av att produkten håller en viss standard.
Haidi Andersson, skogsägare, Växjö