"Vi lever i en brytningstid"

Mycket av det vi tar för givet kan snabbt kastas omkull de kommande 15 åren, konstaterar Helena Jonsson. Men lantbrukets framtid formas av marknaden och de politiska villkor vi sätter i dag, anser hon.

– Jag är säker på att en del frågor lämpar sig bättre för blocköverskridande överenskommelser än för politiskt käbbel – livsmedel är ett sådant område, säger hon och lutar sig fram i ordföranderummets Laminostol på Franzengatan i Stockholm för att svara på frågan vad som krävs för ett framtida, starkt lantbruk.

– Vad vi verkligen behöver är en riktig livsmedelsstrategi, en målsättning för svensk livsmedelsproduktion. Egentligen vill jag att man inte tar alla beslut ett och ett utan som ett samlat program för att behålla konkurrenskraften. Det är de totala förutsättningarna som är intressanta och det som verkligen skulle kunna sätta fart är en uttalad vilja.

Den viljan saknar hon i dag. Det gäller både för produktion av livsmedel och biomassa för energi.

– Vi har en rejäl potential som vi inte använder, det är jättetråkigt. Men internationella bedömare är överens om att jord- och skogsbruk blir mer och mer intressant.

Orsaken ligger i några av framtidens stora utmaningar: Behov av mer mat globalt, en nödvändig energiomställning från fossil energi och ett klimat som förändrar lantbrukets villkor.

– Jag känner att vi lever i en brytningstid. Frågan är om trendbrotten kommer steg för steg eller plötsligt? Men efterfrågan på mat ökar och behovet av åkermark ökar. Jag ser att biologisk produktion blir viktigare. Och ju fler som bor i städerna, desto mer beroende blir vi av landsbygdens resurser.

undefined

– Jag tror att Sverige som land är intressant för animalieproduktion. Trenden nu är den motsatta, men på sikt ändras det. Markpriser och annat ger oss konkurrensfördelar. Om priset på vegetabilier stabiliseras på en hög nivå innebär det att djuren minskar på marker lämpliga för odling, men det kan öppna för ökad mjölkproduktion på något sämre jordar.

undefined

– Det är en svår fråga. Men visst kan man tänka sig grisproduktion i Norrland, jag skulle inte bli förvånad om kinesiska köpare kontrakterar produktion i Sverige.

undefined

– Varför inte? Men som bonde måste man fråga sig vad som passar för mig och min gård? Den frågan blir ännu viktigare framöver.

Ett trendbrott för lantbruket är priskurvan för spannmål. Från ett stabilt pris på en krona kilot för vetet till snabba kast upp till en högre nivå.

– Råvarupriserna var som ett EKG på en död, det var enkelt att räkna på om man skulle investera eller ej. Nu är det helt annorlunda.

Det som skett på råvarumarknaderna är en effekt av ökad global handel och en snabbt växande efterfrågan från nya tillväxtmarknader. Helena Jonsson konstaterar att detta påverkar intresset för lantbruket på ett positivt sätt.

– Globalisering ger en avsättning för tillfälliga överskott, säger hon. I nästa mening varnar hon för växande nationalism och protektionism.

Helena Jonsson har haft anledning att fundera mycket på framtiden. Hon satt med i regeringens framtidskommission och är insatt i både risker och möjligheter. Framtida hot kräver genomtänkt riskhantering – både av den enskilde företagaren och av samhället, är hennes slutsats.

– Vi måste förbereda oss på en oförutsägbar framtid. Det finns "tipping-points" inte minst vad gäller klimatet. Hur ska vi hantera att en skörd regnar bort? Hur ska vi hantera snabba prisförändringar? Ett konkret krav är att staten måste stå som garant för en skördekatastrofförsäkring – den kan näringen inte ensam klara.

Framtiden är svår att spå. Att vi sett en viss utveckling de senaste 15 åren betyder inte att allt tuffar på i samma takt de kommande 15 åren.

– Vi tror att traktorerna bara blir större och större. Men det finns en annan utveckling – mot små robotmaskiner som kan öppna för odling på ytor som i dag inte är lönsamma. Samma sak med förädlingsindustrin – alla företag kommer inte vara stora. Fler kommer att växa men också ge marknadsutrymme för mindre.