Den kanske ännu mer brännande frågan är om det överhuvudtaget finns en framtid för den småskaliga mjölkproduktion som hon och hennes familj bedriver?
– Om det är billig mjölk som ska produceras befarar vi att stora delar av svensk mjölkproduktion har svårt att konkurrera, säger Elin Rydström när hon tittar ut över betet där SRB-kon Gullviva, renrasiga fjällkon Divina, holsteinkossan Bianca och deras kolleger strövar runt, en av årets sista betesdagar i Mälardalen.
Elin Rydström, känd som Arla-Elin i reklamfilmerna, är en stark förespråkare för ekologisk produktion, men också en typisk småbrukare i ett förföriskt vackert landskap med betade marker avbrutna av blandskog och ståtliga ekar.
– Här är idylliskt och vi arbetar också för att här ska vara fint. Det är viktigt för oss, det är också viktigt att våra kor har det bra, att de får beta så länge det går och att vi kan leverera mjölk med kvalitet, låga celltal och låg bakteriehalt, bra fett och protein.
Lovö prästgård är en arrendegård i kyrkans ägo som hennes familj har drivit sedan 80-talet. Nu är det Elin och hennes man Karel Leesment som har huvudansvaret. Gården ligger på cykelavstånd från tunnelbanestationen Brommaplan och bara en bit från kungafamiljens Drottningholm. De mjölkar ett 30-tal kor, har lammproduktion med 22 tackor som betar nedanför köksfönstret och har inte mark till fler djur.
– Möjligheterna att öka koantalet är små, snarare bör vi kanske dra ner, och som arrendebonde lever man osäkert. Ska vi ha fler kor måste vi kunna odla mer foder, det går inte i dag.
Som medlemmar i Arla är Lovö prästgård en del i ett kooperativ med över 12 000 medlemmar i norra Europa. Mjölken som produceras ska inte enbart säljas i svenska butiker utan också på en global marknad. Arlas väg framåt är tydligt utstakad och koncernchefen Peder Tuborgh var tydlig när han talade för europeiska mjölkbönder i somras: "Varje bonde måste fundera på hur han ska bli del i globaliseringen, eller hur han ska vara del i en mycket lokal och nischad produktion". Han tillade att valet inte är lätt, men att för Arla är vägen given.
– Jag förstår att Arla gör som man gör, men jag måste också fråga hur vår väg framåt ser ut och där ser jag svårigheter för svensk mjölkproduktion. Vi har kanske inte rätt förutsättningar att producera för världsmarknaden.
Elin Rydström skulle vilja att Arla i stället för ett enhetligt europeiskt Arlapris kunde spegla den lokala marknaden och basera en del av betalningen på utvecklingen lokalt.
– Tillägget för ekologiskt skiljer mellan länderna, på samma sätt skulle det även finnas rörliga nationella tillägg. Den svenska marknaden måste avspegla sig i priset, säger hon.
Svenska mervärden slätas ut på vägen från ladugården till den stora globala mjölktanken. Mjölkbönder utanför områden med goda förutsättningar att producera billigt tappar i konkurrenskraft och lokala kvaliteter riskerar att tyna bort. Möjligheten för en liten gård som Lovö prästgård tror Elin Rydström därför ligger i att ha sin produktion närmare konsumenten.
– De värden vi producerar – mjölk från kor som går mycket på bete och från koraser med bra ystningskvalitet – måste nå hela vägen fram. Om man inte kan ta tillvara det värdet i Arla måste vi själva göra det.
I grunden är det också Arla som ger stabilitet och trygghet, påpekar hon.
– Arla hämtar mjölken varje dag och det är en viktig trygghet. För vår del ser jag framför mig att vi fortfarande lämnar en del av mjölken till Arla, men tar hand om en del själva. Marknaden finns här eftersom vi är så nära Stockholm, så ett minimejeri finns definitivt med i våra planer.
undefined