"Vi har ingen chans att bjuda emot"

Utvecklingen har tagit fart bara de senaste åren. Nästan varje gång en gård bjuds ut till försäljning eller ett arrende löper ut är det en norsk budgivare som tar hand om marken. Av 2 500 spannmålshektar i kommunen odlas åtminstone hälften av norrmän.

– Vi har ingen chans att bjuda emot. Den svenska markägaren som arrenderar ut får behålla hela EU-stödet och får kanske lite extrapengar. Ju större mark du har, desto mer pengar blir det om du ska arrendera ut, säger Mattias Carlsson.

Det norska lantbruket lever i en egen värld. Såväl jordbrukaren själv som produkten och arealen får statliga stöd och spannmålspriset är i runda slängar dubbelt så högt som i Sverige.

Ett avtal från 1950-talet ger bönder i norska gränskommuner rätt att odla på den svenska sidan och föra tillbaka grödan tullfritt för gårdens eget behov. Men Mattias Carlsson och tre av hans kolleger menar att systemet är otidsenligt och att det missbrukas.

– Det går en del rykten om att spannmål säljs vidare på norska sidan men det är saker vi hört i andra hand och det är förstås inget vi kan bevisa, säger Magnus Andersson.

Han började jobba med frågan för ett och ett halvt år sedan. Magnus har varit i kontakt både med svenska och norska myndigheter samt LRFs norska motsvarighet Bondelaget.

– Norska myndigheter har inte någon som helst koll på hur mycket deras bönder producerar i Sverige och var spannmålen tar vägen. Detta är i grund och botten en norsk fråga för det är ju de andra norska bönderna som drabbas av den osunda konkurrensen, säger Magnus Andersson.

De är noga med att påpeka att de inte har något emot norrmän men att de vill ha rättvisa spelregler. Svenskodlad spannmål ska säljas i Sverige vilket bara ett fåtal av de norska lantbrukarna gör.

– Allt beror på hur gott man vill kunna sova om natten. Norska bönder är redan så privilegierade att de inte ska behöva hålla på med det här, tycker Magnus Andersson.