Molntjänstanalyser av satellitdata kan avslöja obehagligt mycket om ditt taklösa lantbruk. Vem som ska ha rätt att lyfta på taken kommer nog bli en allt större fråga, skriver Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Nya europeiska riktlinjer för avtal om driftdata från lantbrukets maskiner gör det enklare för lantbrukare att besluta om datatjänstavtal är bra eller inte. Men framtidens stora utmaning ligger snarare i andra datasamlingstjänster än de med hjul eller spenkoppar.
Det är bra att jordbruksnäringen via CopaCogeca (EU:s LRF) kompromissat fram riktlinjer för hur lantbrukets datafångst hanteras. Det gör det lättare för lantbrukare att i framtiden avgöra om ett datatjänstavtal ska få grönt ljus eller inte. Så läs det finstilta. Det finstilta i John Deeres avtal läste jag lika lätt som en hjort flyktar. Men några punkter fick rött ljus. Då blir frågan om ditt företags nytta av avtalet väger upp rödljuset.
Tyvärr kan framtiden bära på ännu större datamässiga integritetsproblem. Redan nu finns mycket detaljerade fjärranalysdata från flyg och satelliter. Sådan teknik har lockat den tyska statens till kontrollidéer som väckt irritation bland lantbrukarna. Samma risk finns här hemma. Plötsligt säger kanske staten ”aja baja”, du har rensat backdiket för djupt. Och den som kan betala får i framtiden så detaljerade satellitdata om din skog att stämplingar blir meningslösa.
Därför är DLG:s argument att lantbruk inte får bli ”genomskinliga” företag lika viktigt i Sverige. Lantbruksföretag har samma rätt till produktions- och företagshemligheter som övrigt näringsliv. Men industrin döljer sina anläggningar under täta tak. Därför måste lantbruket få bygga ett stabilt och säkert legalt tak över sin produktion.
