”Det är roligast att hålla på med djuren”

På gården Vrå, 20 minuter från Vetlanda, driver paret Elias Gustavsson och Nora Pilåsen konventionell nötköttsproduktion med 50 dikor i besättningen. Det är Elias Gustavssons familjegård som han tog över efter sin farfar redan 2020. 

– Jag har alltid velat vara lantbrukare och det var självklart att vi skulle hålla på med köttdjur, det var den produktion som fanns när jag tog över. 

På de fem år som gått sedan generationsskiftet har Elias ökat koantalet. Han började med att köpa de tio bästa korna från sin farfars besättning och har sedan utökat antalet kor till dagens 50. För två och ett halvt år sedan kom Nora Pilåsen in i Elias Gustavssons liv. 

– Jag hade aldrig tänkt mig att hålla på med lantbruk. Men nu har jag börjat arbeta heltid här hemma på gården. Det är roligast att hålla på med djuren, när kalvarna kommer skulle jag kunna vara hela dagen i ladugården, säger Nora.

I mitten av november är det höstplöjning på schemat. Djuren stallades in i slutet av oktober. Med den kallare säsongen tillkommer också skogsarbete och samtidigt pågår en renovering av det hus där Nora och Elias bor. Andra pågående projekt är att anlägga nyodlingar, de siktar på att utöka med cirka 1 hektar per år 

– Det är för att få tillgång till mer odlad areal och bete. Vi bor i ett område med många lantbruk och vi får slåss om arrenden. Man måste utnyttja den areal man har så mycket som möjligt, säger Elias.

– Det är kul att kunna odla mer på sin egen mark, fyller Nora i. 

2025 har varit ett bra år. Både vall- och spannmålsskörden har gett god avkastning och de har kunnat fylla lagren.

– Både 2018 och 2023 var utmanande med torka och vi fick beta åkermark. När man redan har pressad areal ger det ett underskott. Det har varit väldigt välbehövligt med ett så gott år som i år för att fylla på. Nu har vi ett extra lager halm som buffert inför framtiden, berättar Elias. 

Under sommaren har de — med hjälp av familj och vänner — byggt till en lösdrift för ungdjuren med ströbädd, skrapgång och utefoderbord. Dikorna står uppbundna inne i det gamla stallet och där blir det full rulle när kalvarna föds på våren. Trots att de nyligen avslutat ett byggprojekt finns det drömmar om att bygga lösdrift även för korna. Men tillgången på åkermark är det som bromsar.

– Det skulle kunna vara möjligt om vi fick tag på ett större arrende så att vi blir mer självförsörjande på spannmål. Det går åt mycket foder för att föda upp slaktdjur, säger Elias.

Trots de många lantbruksföretagen i området gör att marktillgången blir begränsad ser Elias och Nora positivt på att de har många kolleger i närheten.

– Alla är verkligen drivna och man har alltid saker att prata om när man ses, säger Nora. 

– Mer areal att bruka och ett fortsatt högt köttpris. Toppen verkar inte vara nådd än och det är spännande att se vart det tar vägen, säger Elias Gustavsson.