Vi kritiserar att miljöskyddet anses så viktigt att staten genom lagstiftning inskränker den enskilda ägande/brukanderätten - utan ersättning. Det skriver Johan Hillström, ordförande Västsvensk vattenkraftsförening.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Den pågående omprövningen av vattenkraftens miljövillkor aktualiserar en grundläggande rättsstatlig fråga: hur långt kan staten gå i att inskränka brukandet av enskild egendom utan att utge ersättning?
Enligt 2 kapitel 15 § tredje stycket i regeringsformen får inskränkningar i användningen av mark eller byggnad ske av miljöskyddsskäl, men frågan om rätt till ersättning hänvisas till vanlig lag. Detta tredje stycke infördes vid grundlagsreformen 2010 under Reinfeldt-regeringen. Det tillägget möjliggjorde för staten att inskränka brukandet av enskild egendom - utan att betala. Det är precis det som nu utnyttjas när vattenkraften ska omprövas inom ramen för den så kallade nationella planen (NAP). Det var således en moderatledd regering som beskar äganderätten!
Innebörden av detta är att egendomsskyddet i dessa fall saknar grundlagsskydd. I praktiken har detta gett myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna ett betydande tolkningsutrymme att ställa långtgående miljökrav, ofta med direkta konsekvenser för vattenkraftens produktionskapacitet.
Det rättsliga problemet är dubbelt: dels saknas en tydlig proportionalitetsbedömning i myndigheternas tillämpning, dels är ersättningsrätten otydlig och osäker. Detta underminerar rättssäkerheten och riskerar att urholka äganderättens status som grundläggande fri- och rättighet.
Vi kritiserar att miljöskyddet anses så viktigt att staten genom lagstiftning inskränker den enskilda ägande-/brukanderätten - utan ersättning. Samma frågeställning är och har varit lika aktuell inom skogen, där exempelvis förekomsten av bombmurklor och orrar används för att förhindra avverkningar. Om miljöskydd ska väga tyngre än egendomsskydd måste detta ske genom tydlig lagstiftning och med rättssäkerhetsgarantier. Annars riskerar vi att miljöpolitiken förvandlas till ett verktyg för tyst expropriation.
Det är inte rätt. Det är inte rimligt. Och det är inte hållbart. Om staten vill ha miljöförbättringar, måste den också vara beredd att betala. Annars är det bara ett finare ord för stöld.
Det är nu upp till bevis för Moderaterna - att rätta till vad deras föregångare ställt till med. Valet 2026 väntar.
Johan Hillström
Ordförande, Västsvensk Vattenkraftförening
