Vässad lagstiftning kring arter
Fallet med familjen lavskrika är ett exempel på hur en skyddad art kan stoppa en avverkning. Fler förbud kan komma när Skogsstyrelsen nu vässat lagstiftningen.
Under året har Artskyddsförordningens betydelse för skogsbruket stärkts efter att ha varit i ”byråkratisk karantän” i drygt 15 år. Skärpningen skedde i och med att skogsvårdslagens föreskrifter om hänsyn till arter ändrades i våras.
– Artskyddsförordningen är en del av EUs art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv sedan slutet av 1990-talet och har funnits med sen vi blev medlemmar, men det är först nu som reglerna tydliggjorts i skogsvårdslagens föreskrifter. Tillämpningen ska samordnas med länsstyrelserna och där har kanske rollerna varit lite otydliga. Men det ska bli bättre nu, säger Tove Thomasson, ansvarig för artskyddsfrågorna på Skogsstyrelsen.
Hon berättar att Skogsstyrelsen har genomfört utbildningar av sin personal och planerar möten med skogsbruket för att informera om vad som gäller.
– Viktigt för artskyddet är en god fungerande generell naturhänsyn, men Artskyddsförordningen och Skogsvårdslagen kan fånga upp arter där det inte räcker. Det är ett komplement som alla måste lära sig hantera. Genom rätt hänsyn kan skogsbrukarna förebygga så att man inte hamnar i lägen där förbud blir aktuellt, säger Tove Thomasson.
Resultatet kan bli att skogsägare som hyser hotade arter på sin mark kan tvingas ta ett stort ansvar för dessa – utan ersättning.
– Ja, det stämmer. Det finns inga pengar kopplade till åtgärder som är förbjudna enligt Artskyddsförordningen.
Tove Thomasson betonar att Skogsstyrelsen arbetar för att kunna hjälpa till i det förebyggande arbetet.
Utgångspunkten för bedömningen av vilka arter som berörs av långtgående skydd styrs bland annat av de nämnda EU-direktiven, listan över rödlistade arter och de arter som har en negativ utveckling enligt svensk fågeltaxering.
– Vilka hänsyn som krävs till olika arter måste man ta ställning till i de enskilda fallen och det kan variera över landet, säger Tove Thomasson.
Fallet med lavskrikorna är ett exempel på där en hel avverkning kan vara en förbjuden åtgärd. Tidigare har det förekommit begränsade förbud mot avverkning runt örnbon, vid tjäderspelplatser och avverkning vissa känsliga tider av hänsyn till bland annat tjäder.