Varning för höns
För fem år sedan skaffade polisen Annelie Dahlin lantrashöns och sedan dess är hon fast.
Annelie berättar om ett intresse som började i liten skala men som nu blivit riktigt stort i hennes liv. Och hon är inte ensam om det:
– Det finns ett enormt stort intresse, på bland annat Facebook och överallt på internet. Det finns även föreningar. Det är jättekul.
Familjen Dahlin lämnade stadslivet för fem år sedan och flyttade till Runmarö i Stockholms skärgård. För 1,5 år sedan for de till en hönsmarknad och köpte 22 höns. Det var inget impulsköp. Hönshuset hemma på Runmarö var färdigbyggt och stod och väntade.
– Vi kunde i princip ingenting om höns och raser. Men uppfödarna på marknaden hade flera raser och då valde vi ut några olika, berättar Annelie.
Hönsen fann sig snabbt tillrätta i sitt nya hem, växte och började värpa. Det produceras ägg flera gånger i veckan och varje gång följer Annelie samma procedur: Hon hämtar äggen från hönshuset, tar in dem i köket och förevisar färg och form på dem för sin man Lasse. Och han får stå ut. Annelie är stolt över hönsen och äggen.
– Han är ganska tålmodig även om det kanske blir lite tjatigt, skrattar Annelie.
Äggen är intressanta. Eftersom de värps av olika raser blir de också olika i färgen. Däremot tycker Annelie att de smakar likadant allihop.
Annelie har sex olika hönsraser varav tre av dem lägger ägg med mycket speciella färger. Den franska rasen maran lägger vackra, mörkt bruna ägg.
– De är avlade så att de ska lägga ägg med den mörkt chokladbruna färgen. De är mycket populära. De är stora och fina, berättar Annelie.
Den svenska rasen isbar lägger gröna ägg och araucanarasen lägger turkosa ägg. Annelie har även höns av rasen wyandotte. De lägger lite lätt rosafärgade ägg, samt sussexrasen (gulaktig till brun skalfärg på äggen) och den australiska rasen Australorp som lägger ljusbruna ägg.
Hönsen går ute en stor del av året och pickar i gräset vilket gör att gulorna blir väldigt gula och fina.
– Det är klorofyllet som hönsen får i sig som gör att det blir så. Gulan blir lite blekare om vintern, berättar Annelie.
Nu saknar hon bara en enda sak, sedan är hennes hönssamling fulländad:
– Jag har inga höns som lägger vita ägg, så det önskar jag mig, avslutar Annelie.
Utanför familjens bostad finns också en uppmärksammad skylt som vittnar om Annelies intresse: Varning för höns.