Skogsstyrelsen har inte motsatt sig min anmälan att avverka ett område med ”höga naturvärden”.
Det är inget konstigt med det. Det lagstadgade målet för mitt skogsbruk är ju att skogen ska förvaltas ”så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls” (1§ Skogsvårdslagen). Skogsstyrelsen tycker, som jag, att målet ”god avkastning” bör prioriteras framför ”den biologiska mångfalden”. När Skogsstyrelsen inventerade min skog var det ju för att se om det fanns några naturvärden, inte för att ta ställning till om ett visst bestånd borde avverkas för att tillgodose målet ”god avkastning” i stället för att ”den biologiska mångfalden behålls”.
Konstigheterna börjar när jag frågar min skogsägarförening – Mellanskog – om man vill avverka och köpa virket. Då blir det stopp. Mellanskog säger att man inte vill befatta sig med skog med registrerat naturvärde.
Skogsstyrelsen tycker att jag kan avverka. Men min egen förening säger nej! Ett märkligt sätt av Mellanskog att bemöta sina medlemmar. Jag förstår att våra förtroendevalda och tjänstemän har ett behov av att göra sig populära som naturvårdare. Men är det inte dags att de tar sig en ordentlig funderare på hur detta påverkar medlemmarna?
Våra politiker värnar om äganderätten och dess ekonomiska värde. Gör Mellanskog det?
Om Skogsstyrelsen förbjuder avverkning så har jag enligt lag rätt till ersättning. Det har jag fått när jag medverkat till att bilda flera naturreservat och biotopskydd i min skog. Men Mellanskog tycker att jag gratis ska avstå från avverkning som Skogsstyrelsen gett tillstånd till.
Är detta rimligt? Räcker det inte med att Mellanskog, i lojalitet med myndigheterna, lovar att inte befatta sig med virke som myndigheterna bestämt att det inte får avverkas?
Främjar Mellanskog verkligen långsiktig naturvård genom att medverka till att skog med naturvärden blir värdelös?
undefined