Vår krisgrynsgröt behöver säkras redan i dag

Jag ska hålla mig kortfattad: Vi kan inte trygga vår livsmedelsförsörjning i kris om vi inte värnar den svenska livsmedelsproduktionen i fredstid. Likväl är utrikeshandeln central för viktiga insatsvaror och en globalt konkurrenskraftig livsmedelssektor. Här är en kombination som ter sig enkel och frustrerande komplicerad samtidigt. 

Från utredaren Ingrid Peterssons betänkande "Livsmedelsberedskap för en ny tid", har följande meningar ofta citerats: ”Utrikeshandeln är avgörande för Sveriges produktion av livsmedel. Att upprätthålla handelsflöden är därför den enskilt viktigaste åtgärden för livsmedelsberedskapen.” Men (och det finns ett stort men som inte bör fnysas bort som protektionistisk och bakåtsträvande fantasi) köper vi inte vårt dagliga bröd från inhemska primärproducenter och livsmedelsföretag blir det väldigt svårt för dessa företag att upprätthålla sin verksamhet. ”Väldigt svårt” kan under kris och handelsstörningar snabbt ändras till ”omöjligt” och företag efter företag kommer att tvingas avsluta sin verksamhet.

Det handlar inte om att uppnå en 100-procentig självförsörjningsgrad eller att den svenska staten ska ha minutiös kontroll över allt som konsumeras och produceras. Det handlar om att säkra att vi över huvud taget har aktörer som kan producera livsmedel i Sverige. Parametern självförsörjningsgrad ger dessutom inget till beredskapsdiskussionen: Sverige exporterar relativt billiga livsmedel men importerar dyra varor som kaffe.  

Tidigare i år diskuterades livsmedelsberedskap i Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen. Med en nästan hörbar axelryckning menade ledarskribenten Mattias Svensson att han ganska lätt kan avstå från "dyrt rött vin och några goda ostar från Frankrike" för att "tugga i mig gryn i stället" med det lilla tillägget "fast den dagen den sorgen”. Denna attityd visar på en oförståelse kring vem det är som i slutändan producerar de krisgryn vi är tänkta att tugga i oss. Att ha ett ”den dagen den sorgen”-tänk om beredskap är som att sitta på pub och äta chips som uppladdning inför ett maraton – det är bara dumt! 

För att bygga en robust inhemsk livsmedelsförsörjning behövs, förutom övning och förberedelser, en betydande regelförenkling för hela värdekedjans livsmedelsproducenter. Dessa visade exempel på flexibilitet att anpassa sig till ett nytt nuläge under pandemin, men det behöver skapas utrymme både ekonomiskt och tillståndsmässigt för att de ska kunna göra det igen i händelse av en ny kris eller krig.

Jenny Asplund, projektledare försörjningsberedskap vid Kungliga Skogs- och lantbruksakademien