Välkomna en svenskmärkning

Den pekar på Finland och Storbritannien som goda exempel, där man har en nationell märkning som hela livsmedelskedjan står bakom. Och nu är även handeln med på tåget.

För handeln blev hästköttsskandalen för två år sedan en ögonöppnare. Man vill inte ha en upprepning.

– Vi har gått från att inte veta vad vi gjorde till att bli extremt medvetna. Jag tror väldigt starkt på en svenskmärkning, sa Hans Holmstedt, inköpsdirektör på Axfood, när han gästade Svensk Fågels stämma i förra veckan.

Men märkligt nog finns motståndet nu bland vissa producenter. På Svensk Fågels stämma var svenskmärkning en stridsfråga som många hade starka invändningar emot.

Inom Svensk Fågel är man rädd om den "Gula pippin". Självklart, branschen har satsat förtjänstfullt på märket. En annan framgångssaga är märket "Svenskt kött". Men andra branscher, i synnerhet mejerierna, saknar en tydlig svenskmärkning.

För de drygt 100 matfågeluppfödarna borde det vara angeläget att det går bra även för landets mjölkbönder. Faller mjölkproduktionen kraftigt drabbas även den infrastruktur som alla animalieproducenter är beroende av.

Men vad vill egentligen Arla? På 1990-talet var Arla-kon ett av Sveriges allra starkaste varumärken. I dag står kossan för svensk råvara, problemet är bara att så få konsumenter känner till detta.

Troligen är Arla kluvet i frågan. Med en tydligare svenskprofilering kan ju konsumenter börja undra över de produkter i Arlas sortiment som saknar märkningen. Varifrån kommer exempelvis Kelda-sortimentet? Och vilken råvara finns i hushållsost och Åseda gräddost? Båda dessa svenska ostsorter görs ju numera i Danmark.

Att handeln har ändrat attityd är ändå ett glädjeämne. Tidigare ville man köpa råvarorna till sina egna varumärken där de för tillfället var billigast, vilket försvårade ursprungsmärkning. Den tiden är förbi och det är bra. Nu borde också producenterna välkomna en svenskmärkning.