Vad säger djurskyddslagen om vargens jakt?

Sedan ett par år hanteras djurskyddsfrågorna av ny personal på landets länsstyrelser. En byråkrati på nära tusentals anställda som med djurskyddslagen och en unik maktposition kan möta bönder med förelägganden, viten och till och med djurförbud. Subjektiva synpunkter från kontrollanterna räcker för att föra in långtgående och dramatiska sanktioner hos enskilda djurbönder.

Den som drabbas möter ett för gemene man okänt rättsystem, i tre steg, med Förvaltningsrätt Kammarrätt och högsta Förvaltningsrätt. Här avgörs mål av en domare och en föredragande oftast utan att den tilltalade ens kallas till förhandling och utan att samhället eller försäkringsbolag erbjuder någon form av rättshjälp. Kunskapen om djurrättens sakfrågor som hanteras i förvaltningsdomstolarna är vanligtvis obefintliga.

Självklart ska svenska djur inte behöva drabbas av vanvård och lidande. Men att det svenska regelverket på lösa grunder är ekonomiskt kostbart och konkurrenssnedvridande gentemot omvärlden visar den omfattande importen och vår ökande konsumtion av livsmedel från länder där djurskyddet är utan kontroll.

Samma Länsstyrelser som med långtgående och ofta okunniga tolkningar av djurskyddslagen är huvudman för en aktivitet som skapat rädsla och osäkerhet, inte bara, bland landets djurbönder - utplanteringen av varg i våra jordbruksområden. Efter nära 200 år utan detta rovdjur i våra marker har nu vargen spritt sig i hela vårt land. Över 500 får, kor, hästar för att inte tala om landsbygdens vilda djur har på ett par år drabbats hårt, dödats och lemlästats av kringströvande vargar. Även här har landets förvaltningsrätter en oförklarligt okunnig roll att spela, där man ena dagen godkänner skyddsjakt på tamdjursjagande vargar och andra dan på lösa grunder, förbjuder den.

Vad säger djurskyddslagen om den jägare vargen är som kan döda, skada och lemlästa ett tjugotal får vid ett anfall? Var finns lagen för djurens skydd och Länsstyrelsen och Förvaltningsrätten då med sitt ansvar?

undefined