Vad gör LRF för att avtalen ska bli bättre för skogsägarna
Att naturvården i skogen kan grundas på frivilliga avtal i stället för på expropriativa intrång i äganderätten är ett mycket viktigt intresse för de privata skogsägarna.
Frivilliga avtal i stället för tvångsingrepp borde även ligga i linje med alliansregeringens politik?
Att frivilliga naturvårdsavtal träffas är ett viktigt allmänt intresse – dock kanske inte för Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket som, i likhet med de flesta myndigheter, kanske hellre arbetar med förbud och förelägganden.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelsen i Skåne tagit fram gemensamma riktlinjer för naturvårdsavtal, bl.a. beräkningen av ersättningar.
Ersättningsnivån i dessa riktlinjer verkar dock ha hamnat på en nivå som ligger avsevärt under skogsägarens verkliga förlust och vad som kan bedömas vara ett attraktivt incitament för att träffa naturvårdsavtal.
Detta är olämpligt och orimligt. Särskilt som ersättningsnivån vid tvångsmässiga intrång i äganderätten numera höjts till 25 procent över marknadsvärdet.
Om ersättningen vid naturvårdsavtal har regeringen uttalat att ”Ersättningen bör ligga på en nivå som innebär att naturvårdsavtal blir ett attraktivt alternativ till andra former av skydd”
Vad är LRFs uppfattning? Avser LRF att vidta några åtgärder för att villkoren för naturvårdsavtal skall kunna bli mera attraktiva för skogsägarna?
undefined