Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
JURISTENS SVAR: Det låter som du har satt dig själv i en riktigt besvärlig situation.
För att bilen ska vara din pant räcker det inte att du har en fordring på bilens ägare och att bilen råkar finnas hos dig. Det måste finnas ett avtal er emellan som klargör både att bilen är pantsatt för din fordran och att du har en rätt att realisera panten.
Realisation betyder att panthavaren får sälja egendomen för att få skulden betald. Givetvis måste lånet ha förfallit till betalning och du ska först kräva låntagaren på betalning.
Ett avtal om pantsättning och realisation måste inte vara skriftligt, men jag avråder ifrån muntliga avtal eftersom det är viktigt för panthavaren att ha klara kort innan panten realiseras. En panthavare som realiserar panten utan att följa gällande regler eller utan att ta tillbörlig hänsyn till pantägarens intressen kan bli skadeståndsskyldig.
Om bilen är värdelös verkar det dock inte särskilt intressant för dig att ens försöka sälja den.
Frågan är då om du kan bli av med den utan att drabbas av någon kostnad. Tyvärr blir det svårt.
Det finns visserligen en lag som handlar om flyttning av fordon i vissa fall. Även med tillämpning av den lagen, LFF, hamnar slutnotan ofta hos den private markägaren.
Med tanke på att du har tagit emot bilen som pant för ett lån är det dessutom tveksamt om lagen om flyttning av fordon alls kan tillämpas i ditt fall. Tvärtom har du som panthavare ett ansvar för att vårda den mottagna panten.
Någon enkel lösning finns alltså inte. Vill du bli av med bilen på ett korrekt sätt behöver du först få klarlagt vem som är dess ägare. När det är fastställt till exempel genom en tredskodom, får du agera utifrån den förutsättningen. Äger du bilen kan du skrota den på egen bekostnad. Äger låntagaren bilen kan du med stöd av LFF skrota den på hans bekostnad, dock med uppenbar risk att ändå få ta slutkostnaden.
Jag förstår att det låter hårt, men du har frivilligt valt att låna ut pengar mot en dålig säkerhet. De bestämmelser som är tänkta att skydda långivare och markägare hjälper inte mycket i ett sådant fall.
Har du en fråga till någon av våra experter?
Mejla red@landlantbruk.se
