Utbildningarna vid SLU hotas – hjälp utifrån krävs
Djurutbildningarna - veterinär, agronom, djursjukskötare och etologi och djurskydd - vid SLU har i många år fått minskade anslag och har länge brottats med ekonomiska problem.
Vi saknar redan idag professorer i flera centrala ämnen. Medelstilldelningen till utbildningarna har stadigt minskat, trots ökade kostnader och kvalitetskrav vilket gjort att vi tvingats dra in på lärare och professorer. Kort sagt - vi går på knäna! När nu SLU:s styrelse fattar beslut att, i strid med givna löften (se till exempel SLUs styrelses lokalförsörjningsplan från april 2010), inte i tillräcklig omfattning stötta fakulteten för veterinärmedicin- och husdjursvetenskaps (VH) flytt från utdömda, sjuka hus till nya lokaler, innebär det ett mycket allvarligt hot mot våra utbildningar. Det är helt enkelt omöjligt att spara 150 miljoner kronor på tre år utan att skära bort hela djurslag eller ämnesområden. Med sådana sparbeting klarar vi inte att få fram legitimerade veterinärer och djursjukskötare utan då återstår nedläggning! Och inte ens det kan rädda agronomutbildningen från kraftiga nedskärningar. Om vi, å andra sidan, lyckas rädda veterinärutbildningen måste merparten av agronomutbildningen bort.
Med allt större utmaningar – tilltagande klimatproblem, ökande konsumtion av animaliska livsmedel, peak oil samt ökande hot från smittsamma sjukdomar, inklusive antibiotikaresistens – borde det finnas ett intresse bland ansvariga och ansvarsfulla politiker att tillvarata och dra nytta av det svenska kunnandet och utforma ett nytt samhällskontrakt när nu det gamla om livsmedelsförsörjning försvunnit. Svensk djurhållning tillhör trots allt de bästa i världen! I detta nya samhällskontrakt måste våra andelar av de gröna näringarna få så mycket anslag att vi kan bibehålla och förhoppningsvis till och med utveckla våra utbildningar för att möta morgondagens utmaningar. Vi vill inget hellre! De som kommer ut från våra utbildningar bidrar på olika sätt med sin kompetens till en framgångsrik och internationellt sett eftersträvansvärd djurhållning i Sverige, för såväl livsmedelsproducerande djur som för sport- och sällskapsdjur. Vi delar dessvärre inte SLUs rektors optimism, som hon uttrycker i Uppsala Nya Tidning den 16 oktober: "De kommer att klara sig." Tvärtom är vi alltmer övertygade om att vi behöver hjälp utifrån för att klara våra utbildningar till veterinär, husdjursagronom, djursjukskötare och etolog.
Prefekterna vid VH-fakulteten, SLU: