USA tvingar ut EU på banan
När världen omkring oss vänder sig bort från handel måste vi själva kunna stå stadigt i vår egen livsmedelsproduktion. Hur det annars kan gå riskerar vi snart att få se i USA. Det skriver Ella Li Jennersjö.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
De amerikanska tullarna har på den senaste tiden skapat svallvågor i världsekonomin. Tullarna väntas slå hårt mot jordbrukssektorn, såväl mot exportländer som mot USA som land. För även om USA har en stor produktionskapacitet så har landets import ökat de senaste åren och man är nu nettoimportör av jordbruksprodukter. Det amerikanska jordbruksdepartementet rapporterade att drygt 50 procent av frukten och omkring 30 procent av de färska grönsaker som konsumerades i USA år 2023 var importerade, likaså 90 procent av kaliumgödseln. Att USA importerar en så stor andel av både viktiga insatsvaror och livsmedel beror inte på begränsade produktionsmöjligheter, utan snarare på att den amerikanska staten i många år riktat jordbruksstöden mot ett fåtal produktionsgrenar, särskilt nötkött och spannmål. Den inhemska specialiseringen har lösts genom handel, men när denna beläggs med tullar på 25 procent kommer matpriserna i landet att öka märkbart.
Lägg därtill att den amerikanska befolkningen redan brottas med en strukturell felnäring och bristande tillgänglighet till hälsosam mat. Nu blir frågan om vi inom kort kommer få bevittna ett av ett av de största folkhälsoexperimenten i modern tid, förvånansvärt nog i ett av världens rikaste länder.
Många lantbruksorganisationer, med American Farm Bureau Federation i spetsen, argumenterar nu för undantag från tullarna för att tillmötesgå landets behov av importerade livsmedel och viktiga insatsvaror i jordbruket. Detta skulle dock sannolikt tolkas som att Trumpadministrationen erkänner tillkortakommanden i tullsystemet, och mer troligt är antagligen att man man satsar på att försöka bredda jordbruksnäringen inom landet i stället. Medan många Trumpanhängare tror och hoppas på detta måste vi dock konstatera att hela näringar inte kan etableras på en dag. Mark måste köpas och förberedas, växthus byggas och grödor ska planteras eller bli sådda, processer som kan ta mycket lång tid innan de ger resultat.
Medan bristen på näringsrika livsmedel antagligen kommer prägla USA under många år framöver kan vi i EU skatta oss lyckliga att vi befinner oss i en tid då vår huvudsakliga lantbruksimport från USA, sojabönor och drivmedel, varit i den politiska hetluften under lång tid. Förhoppningsvis står vi därmed redo att hantera de konsekvenser som tullarna medför. Dessutom aktualiserar detta det pågående arbetet med EUs självförsörjningsgrad av livsmedel och insatsvaror i jordbruket, ett arbete som påbörjats, men där det helt klart går att göra ännu mer. När världen omkring oss vänder sig bort från handel måste vi själva kunna stå stadigt i vår egen livsmedelsproduktion. Hur det annars kan gå riskerar vi snart att få se i USA.