Utan ett gemensamt språk blir världen obegriplig, även för datorer i traktorer. I maj var det trettio år sedan en tysk professor i München föreslog det som vi idag kallar ISObus-kontakt. Utan dess standardiserade sätt att skicka information skulle det vara mycket besvärligare att precisionsodla, konstaterar Per Emgardsson.
I maj i år fyllde en av lantbruksteknikens viktigaste prylar 30 år. Det är LantbruksBusSystemet LBS. LBS föreslog hur traktorer och redskap skulle kunna byta information, och är farfar till ISObus-kontakten.
Elektronik kom på traktorer 1970, och lite senare som ”sprutdatorer”. Då kunde växtskyddet styras och dokumenteras. Snabbt fylldes traktorn av boxar, sladdar och kontakter för olika redskap. En upprensning blev nödvändig.
Det var en av precisionsodlingens pionjärer, professor emeritus i växtodlingsteknik Hermann Auernhammer vid Münchens Tekniska Universitet som lanserade LBS-standarden i maj 1988.
Maskintillverkarna tvekade, men 1991 blev LBS tysk standard. Fem år senare visades LBS-redskap som samarbetade och 2001 blev en moderniserad LBS världsstandarden ISObus 11783.
När tekniken utvecklas måste standarden anpassas till nya funktioner. Därför ordnar organisationen AEF årliga ”Pluggfester” där tillverkarna kollar om elektronikboxarna förstår varandra rätt. I juni fick ISObus en ny funktion, nödstoppet ISB. En knapptryckning kan nu stoppa alla funktioner tillslagna via ISObus.
Buggar och brister till trots, vore dagens precisionsodling otänkbar utan ISObus. Så skänk gärna Herman med LBS en tanke.
