"Tonpris ett schysst sätt att betala för grot"
Virrvarret kring prisuppgifterna på grot är ett exempel på problem i den haltande skogsbränslemarknaden. Det menar skogsforskaren Klas Norin på Skogforsk.
undefined
– Det haltar betänkligt på många håll, men i dag finns ett växande intresse, allt fler aktörer börjar se bränslet som en värdefull vara. När man nått dit blir det också viktigt att få till en fungerande marknad, säger Klas Norin.
Problemen och möjligheterna finns på flera nivåer, inte minst mellan skogsbolagen/köparna av grot (grenar och toppar med mera från hyggena) och skogsägarna.
– En del köpare betalar skogsägarna i megawattimmar för groten sent i efterhand. Det innebär att skogsbonden tar hela risken, värdeförlusten, om groten behandlas dåligt. Nej, betala skogsägarna per ton torrsubstans för groten. Det är ett schysst sätt, menar Klas Norin.
Han anser också att skogsbruket behöver inleda gemensamma utvecklingsprojekt med bränsleköparna, främst värmeverken.
– Om man kan enas om att färsk grot är bassortimentet så kan man utveckla teknik och kvalitetskrav så att värmeverken vet vad de får. Värmeverken fokuserar i dag väldigt mycket på priset och deras intresse för kvalitet är svalt. Med bättre kommunikation bör det gå att förbättra och gynna båda parterna, säger Klas Norin.
Genom att ta initiativ kan skogsbruket få en utveckling av affärsmodeller som gynnar branschen.
– Under många år har skogsbruket jagat kostnader. Är ni less på det finns i bränslebranschen intressanta och lönsamma affärer, sa han till de cirka 200 deltagarna på konferensen.