Testen knäckte sprutan
När det gäller att lokalisera sig i sprutdjungeln bör man inte alltid leva som man lär. Det skriver Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Efter Ultunastudierna blev jag maskinkonsulent på lantbruksnämnden. Vi gav råd och tips om teknik och arbetsmiljö. Det hände att vi av arbetsmiljöskäl avrådde från köp. Ett exempel var Hardis burna spruta NK, för vid montering på trepunkten krävde den en gummimans smidighet.
Långt senare skaffar jag en begagnad spruta för 8 000 kronor. Ny elarmatur och tvättkula kostade dubbelt så mycket, men det är en annan femma. Sprutan brukar göra en ogräsbehandling med 2,4 bars tryck. Inför 2017 skulle den som alla andra funktionstestas.
Testutföraren kom, lappade några skavanker och startade testen. Manometernålen sveper förbi tre bar, fem likaså. Sneglar efter splitterskydd när nålen glider över sjuan, sånt tryck har väl maskinstackaren inte upplevt sedan den på 1980-talet lämnade Nørre Alslev. Vid nio bar droppar en munstyckshållare. Med ny O-ring kan sprutan godkännas.
Nästa gång sprutan ska köras läcker två O-ringar till. De byts. Men i år läcker ytterligare två. Helt klart tog spruttestens nio bar knäcken på O-ringarna från 1980-talet. Alla borde alltså bytas. Frågan är bara, vilka tre O-ringar är redan utbytta?
Vilken spruta det är? En Hardi NK förstås. Den håller kroppen smidig, och man ska inte leva som man lär.
FLER AV PERS KRÖNIKOR: ”Ingen Dust Bowl – än”