Använder befintlig teknik på nya områden

Det första heatet av Teknikutmaningen är avslutat och bland de sista bidragen i det heatet var Sverker Hagsten från Vadstena. Han var med i Teknikutmaningen 2022 och slutade då på tredjeplats med bidraget "Maskinlänken". Lösningen fungerade som en länk mellan appen i telefonen och traktorn på så sätt att den kunde ställas in och trycka på knappar åt föraren. Idag har han överlåtit den lösningen för en summa pengar och den har istället blivit en verklighet inom andra områden än lantbruket. 

Tävlar med två bidrag

I årets upplaga tävlar han med två bidrag. Det första kallar han "Har jag tvättat tillräckligt-visaren" och det andra "Täckdikestecknaren". Den röda tråden genom de båda bidragen handlar om att applicera redan befintlig teknik på lantbruket. 
"Har jag tvättat tillräckligt-visaren" är en testutrustning som mäter mängden organiskt och oorganiskt material i vatten. Testaren, en så kallad TDS-vattentestare, har Sverker Hagsten inte utvecklat själv. Han vill däremot väcka idén om att den går att använda i lantbruket. Den finns av flera fabrikat och används bland annat vid test av dricksvatten eller vatten vid poolbyggen. Det var vid ett poolbygge Sverker Hagsten kom i kontakt med testaren första gången via sitt entreprenadföretag.

– Jag frågade en kille från poolfirman hur han vet att klorhalten blir rätt. Då visade han mig en sådan här vattentestare. Han förklarade det på ett bra sätt. Att det är som när du släpper ner en brustablett i vatten. Tabletten löses upp men ämnena finns kvar. Dessa ämnen går att mäta med vattentestaren.

Resultatet förvånande

Tanken om att använda vattentestaren vid tvättning av växtskyddssprutan väcktes och Sverker Hagsten köpte en. Nu har han använt den ett tiotal gånger för att kontrollera hur ren växtskyddssprutan blir efter tvätt. Han har också testat den vid rengöring av preparatdunkar. Själva testaren ersätter inte andra metoder utan blir en ytterligare en kontroll av hur rent det blir. Han dubbelkollar fortfarande i filter för att vara på den säkra sidan. Men ett resultat förvånade honom.

– Det var när jag testade efter att ha använt tvättmedel. Det finns ett speciellt tvättmedel för växtskyddssprutor. Och effekten av det var tydlig. Värdena sjönk rejält efter användningen av det. Så där ser man vilken effekt tvättmedlet har.

När Sverker Hagsten använder vattentestaren sticker han ner den i preparatpåfyllaren. Längst fram på vattentestaren sitter två metallstift. Mellan dem skickas elström och där mäter vattentestaren fram ett värde i enheten ppm (parts per million). När Land Lantbruk är på besök testar Sverker Hagsten  dricksvattnet och det värdet ligger på 354 ppm.

– Med sprutvätska i vattnet ligger värdet på mellan 600 och 700 ppm. När jag har tvättat brukar det gå ner till mellan 300 och 400 ppm igen. Men det är svårt att få det exakt lika rent igen.

Sverker Hagsten har inte sett att den här tekniken finns på några av dagens växtskyddssprutor, även om den används inom andra branscher. Han vill uppmuntra fler att testa vattentestaren.

– Det är en enkel, billig grej. Du kan dubbelkolla dig själv på ett helt annat sätt än att bara gå på känslan och erfarenheten.

Kartlägger dränering 

Sverker Hagstens andra bidrag till Teknikutmaningen handlar om att kartlägga dränering, han kallar det för "Täckdikestecknaren". Idén bygger på att skicka ner en enhet med flera sensorer i dräneringsrören och sedan kartlägga hur den rör sig. På så sätt går det att se var rören går. Tekniken med enheten och sensorerna bygger på samma teknik som finns i dagens robotdammsugare eller smartphones. Telefonen kan via den känna av om du håller den upprätt eller förflyttar dig. Den teknik som ligger heter tröghetsnavigering. 

Sverker Hagsten fick idén när han befann sig i ett parkeringsgarage i ett bergrum i Stockholm och förundrades över hur budfirman kunde hitta sina bilar där. GPS-signalen var obefintlig och det visade sig att de använde sensorer i stället. Han tittade då på robotdammsugare som också bygger på liknande teknik när den ska identifiera ett rum och byggde en prototyp. 
Det började med att han köpte in det paketet med sensorer som skulle behövas. För att sedan få fram rätt formler till dem använde han sig av AI. 

– Jag frågade helt enkelt vilken formel behöver jag använda för att få fram det här och det här, förklarar han.

Formeln hjälpte honom sedan att kunna koda och analysera datan från sensorerna i ett program på datorn.

– Jag har en tanke om att man ska kunna skicka ner den här i en brunn. Att den ska färdas genom rören och ut i ett dike där man kan fånga upp den och se hur den färdats. På så sätt kan man se hur rören går. 

När Sverker Hagsten skickade in bidraget var tanken att utveckla den vidare. Han hade sett att tekniken användes av löpare i deras löparskor. Detta för att till exempel se var skorna skär mållinjen någonstans. Räddningspersonal använder också tekniken för att det alltid ska gå att hitta dem. Men när han gjorde mer research hittade han ett företag som utvecklat sensorerna för att mäta ytor och höjdkurvor. Därför tycker han att det hade varit bättre att testa en sådan produkt i stället för att fortsätta utveckla den egna idén.

– Tekniken finns så det skulle vara kul att testa den. Nackdelen är att den kostar några tusenlappar och det är lite för mycket för att jag ska kasta ner den i en brunn.
Om tekniken kunde appliceras på lantbruket och just dränering skulle det betyda jättemycket, tror Sverker Hagsten. Inte minst för det entreprenadföretaget som han driver tillsammans med sin bror.

– Kunder rådfrågar oss om hur vi tror att dräneringen är lagd. Då får man leta efter ledtrådar och kan kanske hitta rören på det sättet. Att flyga med drönare och försöka se ledtrådar ovanifrån är också en lösning. Rörkamera är en annan. Men skulle man få det här att funka skulle det betyda jättemycket.

Anledningen till att tekniken inte slagit igenom tror Sverker Hagsten är för att GPS-tekniken dominerar idag. Men han hoppas på att det i framtiden ska gå att producera sådana här sensorer för lantbruket.

– Det skulle inte vara så dyrt att massproducera dem. Det bästa hade varit om jag kunde få låna en och testa lite och se så att allt funkar. Sen att tillverka själva lösningen behöver inte kosta så många kronor eftersom tekniken redan finns.