Det som dessvärre också framkommer är avsaknaden av uppskattning för det idoga, ibland olönsamma, arbete som utförs för att leverera hälsosamma livsmedel, levande landsbygder samt miljö- och klimatnytta.
Svenskt jordbruk står inför ett vägskäl. Vi, svenska politiker, har ett ansvar att säkra förutsättningarna för ett fortsatt, lönsamt jordbruk i hela vårt avlånga land. EU:s gemensamma jordbrukspolitik medger ett antal nationella beslut. Denna nationella rådighet bör vi utnyttja på ett klokt sätt – i samråd med näringen.
Genom ett gårdsstöd med mer utjämnad arealbedömning, men också med ett nytänk kring miljöersättningar skulle en ökad likvärdhet kunna uppnås.
Genom att justera omräkningsfaktorn, som hindrar norrländska bönder att odla den areal spannmål som behövs, kan lönsamheten öka.
Genom att satsa på aktiva bönder istället för passiva betesputsare kan vi få fler betande mular, och fler levande lantbruk.
Genom att göra Lagen om offentlig upphandling tydligare, där innovation, djuromsorg och miljö inräknas, kan svensk produktion hävda sig samt också genom uppdelade inköp ge flera mindre livsmedelsföretag möjlighet att komma ut på banan.
Genom att metanreduceringsstödet, efter en kortare pilotstudie, också omfattar hela landet, stimuleras fler till omställning.
Först när vi politiker går från ord till handling visar vi att vi menar allvar. Det är min ambition att vi får fram en verklig livsmedelsstrategi som bryter den nedåtgående trenden. Ett Matlandet Sverige 2.0, där skolor, äldreboenden och alla vi konsumenter efterfrågar svenska livsmedel och där exporten av livsmedel handlar om fler produkter än sprit, ompaketerat kaffe eller norsk lax.
I besluten kring jordbrukspolitiken måste utgångspunkten vara
Genom framgångar i EU, tillvaratagande av vår nationella rådighet samt med en livsmedelsstrategi ger vi svensk bondekår en framtidstro och uppskattning.
undefined