Ta bort 400-hektarsregeln – för skogsägarnas bästa

Det hela har tyvärr utvecklats så att det för den skattskyldige kan bli fråga om ganska komplicerade utredningar och negativa effekter.

SKVs ställningstagande utgörs av två huvudregler. Den första är en dubbelsidig 10-procentsregel. Den innebär att tillköpet arealmässigt (produktiv skogsmark) inte får understiga 10 procent av brukningsenhetens (den som skall utökas) plus den tillköpta delens skogsareal (den nya brukningsenheten). Vidare måste ursprunglig brukningsenhets skogsareal överstiga 10 procent av den nya brukningsenhetens skogsareal. Dessa regler är i de allra flesta fall välmotiverade. Undantag kan vara om ett mycket långt och mycket smalt skifte ligger med gemensam gräns till en tidigare ägd fastighet.

Den andra regeln är också dubbelsidig. Den innebär att en brukningsenhet inte kan anses som rationell förrän den uppnått arealen 400 hektar produktiv skogsmark men den innebär också att om så skett kan ytterligare utökning aldrig betraktas som ett arealmässigt rationellt tillskottsförvärv. Dessa regler inger verkligen betänkligheter och innebär i praktiken att en skogsägare endast kan göra

Min uppfattning är att de allra största rationaliseringsförbättringarna uppnås när en skogsfastighet byggs upp från till exempel 50-100 hektar upp till 400 hektar eller större. Det blir då oftast fråga om ett flertal tillköp. Att då endast betrakta det senaste (till exempel ett skogsskifte om 25 hektar), som gör att arealen når gränsen 400 hektar, som ett rationellt tillskottsförvärv, förefaller egendomligt. Även tillköp utöver gränsen 400 hektar kan givetvis innebära en god rationaliseringseffekt om man ser till den tillköpta arealen, även om "gräns-i-gräns"-kravet inte är uppfyllt. Inte minst stöds detta av SKVs egna uttalande där tillköp på så långt avstånd som 30 kilometer anses vara rationellt om det uppfyller 400-hektarsregeln.

Min slutsats blir: Behåll 10-procentsregeln! Slopa 400-hektarsregeln!

undefined