Argumentet att vargen har betydelse för ekosystemet väcker bara, eftersom det inte finns vetenskapligt stöd, skepsis och motvilja! Naturen förändras ständigt, arter kommer till och försvinner – att tala om en natur i något sorts ursprungligt balanstillstånd är alltså ovetenskapligt.
Nu är professor Ulfstrand ingen vargmotståndare, vi ska ha varg i Sverige därför att vi ålagts det och att vi accepterat åtagandet. Skälen är ytterst att vi ska bevara vargen som en del av vårt naturarv – av samma skäl bevarar vi till exempel runstenar, domkyrkor och skeppsvrak, som Ulfstrand skriver. Men någon naturens lag
Artikeln öppnar för nya synsätt i vargdebatten. Om vargfrågan egentligen är en fråga om att bevara ett naturarv måste paralleller kunna dras med bevarandefrågor när det gäller vårt kulturarv. Till skillnad mot i vargdebatten är extremer här ovanliga – väldigt få (om inga) vill helt riva till exempel alla medeltidkyrkor och lika många är väl de som vill bevara all äldre bebyggelse oavsett kostnad! Vi måste alltså kunna diskutera rovdjur på samma sätt som vi diskuterar andra samhällsfrågor. Att väga kostnader mot bevarandeskälen – och även olika bevarandevärden mot varandra, borde vara det naturliga. Är det till exempel rimligt att spendera kanske fem miljoner kronor, ur en begränsad budget (?), på en enda varg (Junselevargen)? Är det rimligt att ha vargrevir nära fäbodar – betade skogsmarker representerar verkligen biologisk mångfald och är betydligt mer utrotningshotade än vargen! Kan det försvaras att statlig rovdjurspolitik hotar rennäringen – den samiska kulturen har väl också ett bevarandevärde?
Om vargdebatten kan rensas från den ekologiska fundamentalism, som bland andra Svenska Naturskyddsföreningen ger uttryck och de värsta konspirationsteorierna, som förs fram av varghatarna, vore mycket vunnit. För att återgå till rubriken; att vi inte skulle klara oss utan varg är väl lika korrekt som att säga att vi inte skulle klara oss utan runstenar, domkyrkor och skeppsvrak! Vargfrågan bör avideologiseras!
undefined