Skog ska skyddas för miljarder

Enligt EU:s Naturrestaureringsförordning ska Sverige fram till 2030 genomföra åtgärder så att minst 30 procent av de livsmiljöer som idag inte anses vara i gott skick kan uppnå gott skick.

Men förordningen beskriver inte i detalj hur de här målen ska nås utan det är upp till varje medlemsstat att ta fram en egen nationell restaureringsplan. I den nationella naturrestaureringsplanen som svenska myndigheter nu presenterat för regeringen redovisas vilka åtgärder som behövs för att nå målen till 2030.

Stor ökning

När det gäller skogen framgår det av restaureringsplanen att staten behöver formellt skydda 50 000 hektar skog per år. Det är mer än en fördubbling jämfört med nuvarande nivå på cirka 21 000 hektar och den totala kostnaden beräknas till 4,5 miljarder kronor, vilket är en ökning med drygt 2,6 miljarder jämfört med nuvarande nivå.

Det formella skyddet handlar om exempelvis naturreservat, biotopskyddsavtal och naturvårdsavtal som Naturvårdsverket, länsstyrelser och Skogsstyrelsen hanterar. Enligt planen behöver skog i alla län skyddas och tanken är att så kallat frivilligt formellt skydd ska vara en utgångspunkt, men om det inte räcker för att nå målen ska myndigheterna också kunna besluta om formellt skydd utan skogsägares medgivande.

– Risken finns att det här i stor utsträckning skulle ske mot skogsägarnas vilja och då är det oerhört problematiskt. Att ta på sig betydligt större åtagande än vi måste och tvinga fram formellt skyddad skog är inte bra, säger Gunnar Lindén.

En miljon hektar

Ökad tillsyn vid avverkningsanmälningar är ett annat sätt som enligt restaureringsplanen ska bidra till att uppnå målen i direktivet. Om en avverkning bedöms försämra livsmiljön avsevärt i ett avverkningsanmält område bör den i normalfallet inte vara tillåten, skriver dem.

Enligt Gunnar Lindén ligger ungefär 1 miljon hektar av de skogliga livsmiljöer som omfattas av förordningens krav inte i formellt eller frivilligt skyddade områden. En avverkning i de här områdena skulle därför riskera att vara i strid med målet att bevara den skogliga livsmiljön.

– Det här är alltså mark som är tänkt att brukas, men med förslaget finns det en stor risk att det inte kommer att vara tillåtet, säger Gunnar Lindén.

Enligt restaureringsplanen är syftet inte att förbjuda skogsbruk utan att få till en dialog med skogsägare så att det kan bli formellt skydd direkt utan att först förbjuda eller neka avverkning.

– Då får man också rätt till ersättning, men det kan också leda till det blir som när man fick rätt till ersättning vid nekad avverkning i fjällnära skog. Skogsägare kanske anmäler avverkning för att få ersättning och då är risken stor att det kommer att kosta långt mycket mer än de 4,5 miljarder per år man räknar med, säger Gunnar Lindén. 

Inte självklar med ersättning

Dessutom menar han att även om tanken är att skogsägare ska ersättas utan att det blir formellt skydd så finns det inget juridiskt som ger skogsägare rätt till ersättning om man bryter mot de allmänna hänsynsreglerna.

– Högsta domstolen har slagit fast att om en åtgärd är i strid med de allmänna hänsynsreglerna så är den förbjuden. Är det inte tillåten pågående markanvändning har man inte heller självklar rätt till ersättning, säger Gunnar Lindén.

I Naturrestaureringsförordningen finns en möjlighet att tillämpa ett undantag från kravet på att inte försämra skogliga livsmiljöer, hävdar Gunnar Lindén.

– Det innebär att det är okej om ett enskilt område försämras så länge det tillförs motsvarande kvalitet någon annanstans. Vi menar att det hela tiden sker en kompensation och vi ser på Riksskogstaxeringens data att vi redan har mer och mer av de här naturtyperna. Skulle vi se att den här kompensationen inte räcker så kan staten gå in och skydda mer skog, förklarar Gunnar Lindén.

Annan restaurering

I övrigt pekar restaureringsplanen också ut att 10 000 hektar lövsumpskog och sumpskog inom västlig taiga behöver restaureras till gott tillstånd till 2030 genom att plugga igen diken. Statens kostnad för det här uppskattas till 130 miljoner kronor. Fram till 2050 skulle dock cirka 360 000 hektar lövsumpskog och sumpskog behöva restaureras. Egentligen skulle även cirka 111 000 hektar skogbevuxen myr behöva restaureringsåtgärder, men där konstateras det att det varken finns kapacitet eller tid att genomföra de åtgärderna.

I den svenska nationella naturrestaureringsplanen slås det fast att förändringarna för att nå målen i EU:s naturrestaureringsförordning kommer att innebära konsekvenser för företag och skogsägare jämfört med idag. Ersättning till skogsägare när intrång i den pågående markanvändningen avsevärt försvåras är, enligt planen, en central del för att nå målen i förordningen och för att minska konsekvenser för skogsägare.

Samtidigt konstateras det också att det saknas kunskap om var de mest lämpliga arealerna att börja restaurera i finns, men en utgångspunkt är att restaurering ska göras först inom redan formellt skyddade områden.

Ett stort ansvar läggs också på skogsbrukets naturvårdande insatser. Statens behov av åtgärder och formellt skydd av skog minskar i takt med skogsbrukets frivilliga avsättningar, anpassade brukande och hänsyn.

Det förslag till nationell naturrestaureringsplan som myndigheterna nu överlämnat är ett beslutsunderlag till regeringen i den fortsatta beredningen av det utkast till nationell restaureringsplan som Sverige ska lämna in till EU-kommissionen senast 1 september 2026.