Möjlighet att agera för svenskt nötkött

EU har sprungit om oss. För första gången på länge ligger det europeiska avräkningspriset på nötkött över det svenska. Det är en tydlig signal till hela den svenska kedjan – från producent till slakt – att agera innan läget blir akut även här. Sedan drygt ett år tillbaka har nötköttsproducenter i EU ett högre avräkningspris än vi i Sverige. Det är historiskt anmärkningsvärt, eftersom vi traditionellt legat högre. Bakgrunden är tydlig: flera EU-länder har infört statliga stöd som uppmuntrar producenter att avsluta sin verksamhet. Resultatet har blivit färre djur men oförändrat hög efterfrågan – och därmed stigande priser.

Samtidigt visar utvecklingen på en tydlig obalans. Även om det på politisk nivå i EU finns mål om att minska produktionen av animalier, är konsumenternas efterfrågan fortsatt stark. Efterfrågan på nötkött överstiger produktionen, vilket på sikt riskerar att skapa brist och ytterligare prispress — inte minst i Sverige, där vi redan är beroende av import. I Sverige är situationen en annan. Här finns inga stöd för att lägga ner, men bristen på riktade stöd till dikoproduktionen gör att både antalet dikor och mjölkkor fortsätter minska. Färre kor betyder färre kalvar – och ett allt snävare underlag för slutuppfödning.

Dikalvpriset har ökat, vilket är både nödvändigt och välkommet. Men om inte slaktpriset höjs i takt med dikalvpriset riskerar vi att hamna i samma situation som i EU, där slutuppfödarna slås ut. När bristen på kalv var som mest akut i våras var hela näringen överens om att vi tillsammans måste stärka svensk nötköttsproduktion. Nu finns möjligheten att ta nästa steg – innan vi tvingas till nya panikåtgärder.

Samtidigt finns politiska ambitioner som pekar åt rätt håll. Sverige har som mål att öka den inhemska livsmedelsproduktionen, och där är både spannmåls- och animalieproduktionen centrala. De två går hand i hand – ett starkt växtodlingsunderlag kräver djur för att sluta kretsloppen, och fler djur kräver en fungerande inhemsk foderproduktion. Även målen om ökad biologisk mångfald bygger på att vi har betande djur i landskapet. För att nå dit krävs att det finns ekonomiska förutsättningar för att hålla djur – och det börjar med rimliga ersättningsnivåer längs hela kedjan.

Svensk nötköttsproduktion är en nyckel i både livsmedelsstrategin och miljömålen. Men den kan bara utvecklas om hela värdekedjan tar ansvar för att prisnivåerna speglar verkligheten i produktionen.
Nu finns möjligheten att agera – innan obalansen blir permanent. Tillsammans kan vi säkerställa att svensk nötköttsproduktion fortsätter bidra till starka landskap, ökad självförsörjning och hållbara livsmedel i världsklass.

Styrelsen Sveriges 
Nötköttsproducenter

Henrik Lander

Fredrik Gunnarsson

Ida Oderstål

Christer Melander

Ove Konradsson

 Camilla Hansson

Philippa Krantz