Vi måste våga lita på att lantbrukarna själva vet bäst. De har den praktiska kunskapen, de känner sina djur och deras behov på ett sätt som ingen byråkrat kan matcha från ett skrivbord. Det skriver John Widegren (M), gruppledare för Moderaterna i miljö- och jordbruksutskottet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I tider när världen ropar efter mer mat och EU pratar om ökad självförsörjning möter svenska lantbrukare en byråkrati som försvårar varje investering och varje utvecklingssteg. För en mjölkbonde som vill modernisera eller en fjäderfäproducent som vill expandera är det inte bara frustrerande, det hotar själva möjligheten att vara konkurrenskraftig.
Det handlar om ett system där svenska regler systematiskt skärps utöver vad EU kräver, där kontrollerna har vuxit till ett självändamål och där lantbrukare behandlas som potentiella miljöbovar trots att svenskt lantbruk redan är bland världens bästa när det gäller djurvälfärd och miljöhänsyn. Kontrollapparaten har blivit så omfattande att den äter resurser utan att nödvändigtvis bidra till bättre resultat för djur eller miljö. Regeringen har påbörjat ett viktigt arbete. Implementeringsrådet arbetar med att stoppa onödig skärpning av EU-regler. Förenklingsrådet går igenom regelbördan. Utredningen om enklare miljötillstånd har lagt konkreta förslag på bordet.
Det är steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Med den tuffa internationella konkurrens som svenska lantbrukare möter och den nivå av extra krav vi byggt upp under lång tid måste detta bli början på en resa, inte slutstationen. Resultatet av dagens regelverk blir färre investeringar, sämre konkurrenskraft och ökande import av livsmedel som ofta producerats med betydligt lägre krav än våra. Samtidigt som EU pratar om att stärka försörjningsberedskapen har världen blivit mer osäker och pandemin visade hur sårbar vår livsmedelsförsörjning kan vara. Då blir det uppenbart hur orimligt det är att vi systematiskt försvårar för den egna produktionen.
Det krävs fortsatta hårda tag. Myndigheterna måste styras tydligare så att de följer riksdagens intentioner och inte driver egen politik eller aktivism. Kontrollerna ska vara riskbaserade och fokusera på verkliga problem, inte detaljstyra varje skruv i lagården hos den som alltid sköter sina djur väl. Reglerna ska säkra god djurvälfärd, inte slå sönder lönsamheten. Det handlar om grundläggande respekt för de företagare som jobbar långa dagar och tar ett stort ekonomiskt ansvar.
Vi måste också våga lita på att lantbrukarna själva vet bäst. De har den praktiska kunskapen, de känner sina djur och deras behov på ett sätt som ingen byråkrat kan matcha från ett skrivbord. När staten ska reglera exakt när kor får beta ute, trots att varje gård har sina förutsättningar med olika klimat, markbeskaffenhet och djurbesättningar, har detaljstyrningen gått för långt. Lantbrukaren som lever med sina djur varje dag har bättre förutsättningar att bedöma vad som är bäst för just dem än vad en generell regel någonsin kan ha.
Sverige ska inte längre skärpa EU:s direktiv utöver vad som krävs. Överimplementering måste bli ett minne blott. Lantbrukarna ska kunna konkurrera på samma villkor som kollegor i andra EU-länder, inte med ena handen bunden bakom ryggen. Det handlar inte om att tumma på miljö- eller djurskydd – tvärtom. Tydliga och förutsägbara regler gör det enklare att planera långsiktigt och våga investera i ny, mer miljöeffektiv teknik.
Om vi menar allvar med att öka svensk livsmedelsproduktion kan vi inte nöja oss med de steg som redan tagits. Vi måste fortsätta skala bort onödig byråkrati, se över kvarvarande särregler som saknar tydlig nytta och säkerställa likvärdiga villkor. Det är dags att fullt ut behandla svenskt lantbruk som den resurs det är – för försörjningsberedskapen, för landsbygden och för klimatet. Arbetet har börjat men mycket mer behöver göras.
John Widegren (M), gruppledare för Moderaterna i miljö- och jordbruksutskottet
