Ett luftslott utan mål

Efter en lång och utdragen väntan skulle den då äntligen presenteras. Den sedan länge framskjutna Livsmedelsstrategin 2.0. Förhoppningarna var att den uppdaterade strategin skulle innehålla konkreta mål för hur den svenska livsmedelsproduktionen ska öka. Inte mindre än tre ministrar radades upp på regeringens pressträff. Det var landsbygdsministern, klimat- och miljöministern, bistånds- och utrikeshandelsministern och Sverigedemokraternas miljöpolitiska talesperson.

Pressträffen fylldes med många vackra ord om robusthet, exportfrämjande och svensk gastronomi. Om vikten av ökad lönsamhet, konkurrenskraft och produktion. Krig, kris och pandemi. Fast de tydligt siffersatta målen lös helt med sin frånvaro. De får Jordbruksverket i uppdrag att ta fram. Men mål som dessa ska inte delegeras till en myndighet. Det är beslut som våra politiker måste kunna fatta själva. Och om de skulle ha behövt underlag så hade de kunnat ge uppdraget långt tidigare, exempelvis 2022 då regeringen tog beslutet att livsmedelsstrategin från 2017 skulle uppdateras. Då hade målen kunnat finnas i strategin och åtgärder hade redan nu kunnat skrida till handling.  

Det faktum att det har tagit 2,5 år att inte nå längre fram än så här kan bara beskrivas som en ren besvikelse. Våra högsta beslutsfattare borde kunna bättre än så här. Våra högsta beslutsfattare måste kunna bättre än så här. All denna väntan har gjort att förväntningarna har skruvats upp. På att regeringen äntligen har förstått betydelsen av ett starkt svenskt lantbruk och vad som behövs för att det ska växa. Livsmedelsstrategin 2.0 kunde ha blivit en skarp produkt, en språngbräda där tydliga mål konkret pekade på hur och när vi ska nå dit. 

På pressträffen nämnde Peter Kullgren några av alla de utredningar som är på gång, och att det handlar om att "fortsätta på inslagen väg" - med ännu fler utredningar. Det är myndigheterna som behöver komma överens om regelförenklingar, och de behöver tydliga lagar som våra beslutsfattare har stiftat. Men det är lantbruksföretagarna som drabbas av oförmågan att rensa upp i regelträsket. 

Landsbygdsminister Peter Kullgren lovar mycket till svenska lantbrukare, men löftena väger tunt när han och Kristdemokraterna inte verkar ha de andra regeringspartierna med sig. Siffersatta mål är inte allt, men det ger en tydlig riktning, visar på ambition och gör det möjligt att följa upp och granska. En mandatperiod går fort och nu riskeras detta att bli ännu ett dokument som begravs i pappersberget.      

Vi är många som hade hoppats på något stort. I stället blev Livsmedelsstrategin 2.0 ett luftslott utan mål.