Svensk livsmedelsproduktion är hela samhällets ansvar

Regeringens presenterade livsmedelsstrategi 2.0, pekar tydligt ut att svensk livsmedelsproduktion behöver öka — för vår självförsörjning, är i stort en viktig och bra strategi. Möjligen saknar jag lite mera konkreta och tydliga målsättningar.

Men jag vill mycket tydligt peka på att strategin blir verkningslös om inte hela samhället tar ansvar. Det räcker inte att lantbruket och livsmedelsföretagen gör sitt. Kommuner, regioner, statliga myndigheter och organisationer måste bidra — varje dag, i varje beslut.

Det handlar om att säkerställa att jordbruksmark skyddas i översiktsplaner. Det handlar om att upphandla svensk mat i offentlig sektor, ökar efterfrågan, så investerar man på gårdarna i modern hållbar produktion — ny teknik. Men inte minst att kommuner och andra myndigheter ser till att tolka regelverk så att det snarare främjar produktion än försvårar för lantbrukare och producenter. Och att lyfta värdet av svensk livsmedelsproduktion både i utbildning, skolan inte minst, och politiken.

Livsmedelsstrategin 2.0 måste genomsyra alla nivåer i samhället. För varje vägval skall frågan ställas: Stärker detta Sveriges livsmedelsproduktion? Om svaret är tveksamt eller nej, då krävs det ett omtag i frågan. Sveriges livsmedelsförsörjning är en avgörande angelägenhet för oss alla. Det är viktigt att LRF på lokal och regional nivå bevakar dessa frågor på ett aktivt sätt, för tyvärr så är det i många kommuner i dels den politiska ledningen, men även inom tjänstepersonalen dålig kunskap om jordbrukets förutsättningar. Här har naturligtvis de politiker som också är aktiva jord- och skogsbrukare, ett särskilt stort ansvar

Det är i allra högsta grad att gå från ord till handling – för framtidens mat, trygghet och beredskap.

Thomas Magnusson, Rinkaby