Svårt få skogsägare att samarbeta i vattenfrågor
Många skogsägare har svårt att samverka kring vattenfrågor. Därför måste myndigheter ta en tydligare ledarroll. Det konstateras i en ny studie från Umeå universitet.
En mycket stor del av Sveriges vatten rinner genom privatägd skogsmark och ytvattnet ingår i ett system som består av mindre och större vattendrag som är sammankopplade. Vattenkvalitén i det systemet påverkas av de mänskliga aktiviteterna på alla fastigheter som vattnet rinner igenom.
– De skogsbruksåtgärder som tas uppströms i skogen påverkar vattenkvalitén nedströms. De kumulativa effekterna påverkar sedan i sin tur vattenmiljön i Östersjön. Därför måste tillräckligt många ta hänsyn till vattnet i sitt skogsbruk om vattenkvalitén i hela avrinningsområdet ska förbättras, säger Irina Mancheva, doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och författare av studien i ett pressmeddelande.
Resurskrävande samarbete
Studien har gjorts genom att alla enskilda skogsägare inom ett avrinningsområde har svarat på hur de samverkar kring skogsvatten, om de har kunskap om kopplingen mellan olika skogsbruksåtgärder och dess påverkan på vattenkvalité, samt om de upplever att det finns problem med vattenkvalitén inom deras fastigheter.
Resultatet av undersökningen visar att resurskrävande samarbeten med många inblandade aktörer, bristande information och osäkra mål är några av de problem som gör det svårt för skogsägare att samverka kring vattenfrågor.
Osäkerhet
Enligt studien är det inte lätt att samarbeta när många aktörer är inblandade och det finns även mycket osäkerhet kring vad som är ”bästa praxis”.
– Av den anledningen är det svårt att få skogsägare att samarbeta i vattenfrågor. Dessutom måste skogsägarna uppleva att det finns ett problem att samverka kring. I det studerade området upplevde man inte att det fanns något problem med vattnet, säger Irina Mancheva.
Ta ledarrollen
Enligt Irina Mancheva berodde det dels på att många inte har fått information om kopplingen mellan skogsbruk och försämrad vattenkvalité, dels på att det var lättare och mindre resurskrävande att kringgå problemen än att lösa dem.
– Om de statliga myndigheterna vill att enskilda skogsägare ska samverka kring skogsvatten och ingen annan hittills har tagit på sig ledarskapsrollen, då krävs det att myndigheterna själva gör det för att kunna sprida kunskap om problemen och motivera skogsägare att lösa dem tillsammans, säger Irina Mancheva.