Alla ska med förutom de unga – om Cap bestämmer
Den allra, allra viktigaste frågan i nya Cap är ändå de som kommer efter. För vars är de unga? Det är knappast deras eget fel att de är osynliga, skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Minns du ”Alla ska med” – socialdemokraternas slogan från valrörelsen 2004? Det är ett önskvärt rättesnöre även för den nya europeiska jordbrukspolitiken om vi ska kunna öka den svenska livsmedelsproduktionen. Självförsörjningsgraden med för den delen.
Solidaritet och gemenskap är folkrörelsernas och de ekonomiska föreningarnas grundbultar. Med den kommer förmågan och viljan att se hela landet och alla produktionsgrenar. Eller – så borde det åtminstone vara. Med en minskad Cap-budget är en av alla stora frågor hur det blir med den saken när internlobbyn drar igång.
Alla de timmar som norrlänningarna ägnat åt viltsvinsdebatter, fast dörrarna egentligen står på vid gavel eftersom ingen i lantbrukarleden vill ha dem. Tålmodigt och förstående fast det krävs en året-om-för-all-framtid-all-inclusive charterresa om det ska finnas några vildsvin ovanför Uppsalas slätter. Tänk om sörlänningarna kunde lägga en procent av den tiden på att engagera sig i höjt kompensationsstöd och utökade nationella ersättningar för det norrländska jordbruket.
Alla upprop, demonstrationer och kampanjer för mjölkproduktionen. Symbolen för svenskt jordbruk. Den riktiga bonden. Krismöte och mjölkmöte har i så många år varit likställt med varandra. Nu är det inte längre så. Det går bra för mjölken. Så pass bra att den betande kon inte längre behövs i reklamen. Tänk om mjölkbönderna kunde säga tack för hjälpen genom att jobba för djurvälfärdsersättningar även för dikor.
Samtidigt är det så att Cap behöver utformas för att hålla över tid. Bortom konjunkturer och konsumtionstrender. Framför allt behöver politiken gynna omställningar som skapar ett hållbart jordbruk utifrån alla dimensioner. Där är så klart jämställdhet, investeringar för fossilfrihet och till anpassningar utifrån ett förändrat klimat centrala.
Men den allra, allra viktigaste frågan i nya Cap är ändå de som kommer efter. För vars är de unga? Det är knappast deras eget fel att de är osynliga. Vare sig norrlänningar, sörlänningar, mjölkbönder eller dikoproducenter har skanderat på de unga böndernas barrikader.
Att unga väljer bort branschen är större än Cap. Det handlar en hel del om den retorik vi använder när vi argumenterar för vår sak. Att vi inte heller direkt är något föredöme när vi jobbar halvt ihjäl oss vilket i sin tur har med odlandet av machokultur som vi har svårt att släppa taget om.
Så till dig som varit med ett tag – är du redo att ta striden för ett ökat utrymme för ägarskiften inom Cap? Startstöd, vikta investeringsstöd och finansieringsåtgärder? Eller känns det bättre om du är den sista som stänger ladugårdsporten?