Helena Gohde

Skogsmaskin skördar träd i en tät skogsmiljö.

rotrota5.jpg

<p>Rotticka, skadesvampen som orsakar rotröta i framförallt gran, är den skadesvamp som orsakar mest skada på träd i Sverige. Enligt beräkningar medför rotrötan virkesförsämringar till en kostnad av cirka en miljard kronor om året, utöver den minskade tillväxt som svampen orsakar. I Finland är siffran mellan 50 och 80 euro och i Europa som helhet ligger den siffran på cirka 800 miljoner euro per år. Kostnaderna inkluderar inte kontroll eller diagnos av sjukdomen och inte heller kostnaden för minskad motståndskraft mot stormskador i drabbade bestånd.&nbsp;</p><p>I den senaste skogsskaderapporten från Skogsstyrelsen lyfter man behovet av att förebygga rotröta framförallt i södra Norrland, främst i Jämtlands län, på de kalkrika och bördiga markerna där.&nbsp;</p><h2>Underskattat problem</h2><p>Problemet med rotröta finns över hela landet men det saknas uppgifter om omfattningen, förutom att det är ett underskattat problem. Av Sveriges granar har ungefär 15 procent rotröta när de fälls och denna siffra har ökat med tre procentenheter de senaste årtiondena. Även tallar, och tallplantor, drabbas av rottickan och det är främst tall på sandig mark i södra Sverige som dör.</p><p>För att motverka rotröta behandlas stubbar i relativ stor utsträckning i framförallt gallring i temperaturer över fem plusgrader med biologiska preparat direkt vid fällning. Troliga anledningar till att det ibland försummas är kostnaden och att skadorna visar sig långt i framtiden.</p>

<h3>Rotröta</h3><p>Rotröta är ett samlingsnamn för svampsjukdomar som orsakar röta i stam&nbsp;och rötter, där rottickan är den mest dominerande svampen.</p><p>Rottickan förekommer i Sverige&nbsp;i två olika former Heterobasidion paviporum och H. annosum. De benämndes tidigare S-formen (Spruce) som i huvudsak angriper gran respektive P-formen&nbsp;(Pine) som angriper tall men även gran och björk.&nbsp;</p><p>Tall, gran, andra barrträd men även björk kan angripas, men&nbsp;skadorna på gran är oftast allvarligast. Den kan ta sig flera meter upp i stammen och göra den värdelös till sågvaror.&nbsp;</p><p>Rottickans sporer kan infektera blottlagd ved vid skador men kan även infektera&nbsp;färska stubbar och sprida sig till närliggande träd via rotkontakter.</p><p>Svampen kan leva i stubbar och rotrester under årtionden och attackera och skada nästa generation träd.</p><p>Risken för infektion är störst när temperaturen överstiger fem grader. Därför är det större risk att avverka under vegetationsperioden jämfört med under vintern.</p><p>Stubbehandling med pergamentsvamp vid gallring och slutavverkning&nbsp;under vegetationsperioden minskar infektionsrisken&nbsp; från rotticka.</p><h3 class="source">Källa: Skogsstyrelsen</h3>

<h2>Målet ej nått</h2><p>Skogsstyrelsen gjorde förra året en uppföljning av myndighetens handlingsplan för klimatanpassning och då var det tydligt att målet om ökad stubbehandling mot rotröta, som framförallt syftar till att mota utbredningen norröver, inte nåtts.</p><p>Via en enkätundersökning riktad till småskaligt skogsbruk (markägare med mer än fem hektar men mindre än 5 000 hektar skogsmark) och storskaligt skogsbruk (markägare som äger mer än 5 000 hektar skogsmark) framkom att det i stor utsträckning saknas stubbehandling.</p><p>Inom det småskaliga skogsbruket stubbehandlas det inte vid slutavverkning på 74 och 82 procent av slutavverkad areal i södra respektive norra Sverige. Motsvarande siffror för gallring är 55 respektive 87 procent. Frågan ställdes dock på ett sätt så att det är oklart om resterande areal är stubbehandlad eller om markägaren inte vet.&nbsp;</p><p>När det gäller det storskaliga skogsbruket stubbehandlas 4 procent av slutavverkad areal i södra Sverige, men inget i norra Sverige. I södra Sverige stubbehandlar det storskaliga skogsbruket 18 procent av gallringarna i södra Sverige samt 2 procent av gallringarna i norra Sverige.</p>

Fällda trädstammar staplade i en skogsmiljö.

sdlQwxxo076urM.jpg

<h2>Åtta försöksplatser</h2><p>Svaren visar att stubbehandling vid slutavverkning sällan görs och debatten har funnits i årtionden om huruvida det ska göras eller ej. Med ett nytt stort försök på åtta platser i södra Sverige kan frågan få ett slutgiltigt svar.</p><p>– Man vet att rötan sprider sig från en skogsgeneration till en annan via stubbar till de nya plantorna. I simuleringsstudier har man kommit fram till att det bör vara lönsamt att behandla stubbarna i vissa bestånd, men det finns inga empiriska studier på det, säger Mattias Berglund, forskare på Skogforsk som gör studien tillsammans med Jonas Rönnberg från SLU. Studiens huvudfinansiärer är Södras forskningsstiftelse och Stiftelsen Seydliz MP-bolagen.</p>

<h2>Svår att bli av med</h2><p>Redan när Mattias Berglund disputerade på rotrötans spridning och bekämpningsmetoder för 20 år sedan fanns funderingarna på att lägga ut riktiga försök, men sedan lämnade han forskningsvärlden för att arbeta inom skogsbruket. Nu har han återvänt till forskningen och tankarna på försöket kom tillbaka.</p><p>– Om vi inte gör det finns risken att vi fortsätter att diskutera frågan även in i framtiden. Det finns en väldig poäng med att försöka hålla rotrötan borta. Det är något som byggs upp över tid och är svårt att bli av med. Rottickan kan överleva väldigt länge i stubbar, säger han.</p><p>Fältförsöket läggs ut i granskog inför slutavverkning där hälften av alla stubbar ska behandlas och hälften inte och sedan ska gran planteras igen. Tanken är att undersöka om att stubbehandla i slutavverkning är en effektiv och lönsam metod.</p><p>– Det är ett ganska simpelt försök, egentligen. Vi mäter hur mycket röta vi har i beståndet som avverkas. Efter avverkning behandlas stubbarna inom en timme. Det görs manuellt och en total täckningsgrad är viktig. Vi har en hypotes som är att ju mer röta som finns i beståndet som avverkas desto mindre effekt har behandlingen, säger Mattias Berglund.</p>

<h3>Forskning på resistens</h3><p>Från SLU visar forskning om granens resistens mot rotticka att resistensen är ärftlig men skiljer sig mellan svamparterna. Granar med hög resistens uppvisade stabila och samordnade genuttryck efter infektion, till skillnad från mer mottagliga träd.</p><p>En specifik gen identifierades som aktiveras av infektion och bidrar till försvar mot svampen.&nbsp;</p><p>Resultaten kan hjälpa till att selektera och plantera mer resistenta granar och därigenom minska rottickans spridning i framtidens skogar.</p><h3 class="source">Källa: SLU</h3>

<h2>Svar om 30 år</h2><p>Redan efter några månader följs försöket upp för att mäta mängden smitta på stubbarna och att behandlingen haft en bra effekt, men själva svaret kommer att dröja länge.</p><p>– Vi planerar att följa upp försöket om tio år men framförallt är det vid första gallringen om 25, 30 år som vi kan jämföra hur mycket röta vi kan jämföra hur mycket röta vi har i de behandlade jämfört med de obehandlade ytorna. Om 30 år är inte jag med i matchen men om försöket sköts väl, dokumenteras och man fortsätter att göra behandlingar i alla åtgärder kan det bli ett riktigt värdefullt långliggande försök, säger Mattias Berglund.</p><strong class="fraga">Resultatet kommer om lång tid, har du några rekommendationer för nuläget?</strong><p>– Teoretiskt sett bör det fungera att reducera smittan mellan generationer med stubbehandling och det borde vara en lönsam åtgärd, särskilt i friska slutavverkningar. Men man kan konstatera att det är väldigt få som gör det i praktiken. Är man orolig för det här kan man ta det som en försäkring. Men visst kostar det pengar, det är krångligt och det finns vissa tekniska problem, säger Mattias Berglund.</p><h2>Klimatförändringar förvärrar</h2><p>Med ett varmare klimat förutspås att aktiviteten hos rottickan ökar och att problemet kommer att förflyttas norrut, något som ytterligare skulle öka de ekonomiska förlusterna i framtiden. Dessutom är sjuka träd sämre på att binda koldioxid vilket är dåligt ur klimatsynpunkt.</p><p>Dessutom har en ny studie från södra Finland som forskare på Luke Naturresursinstitutet har gjort visat att rotrötan inte bara gör träden svagare mot stormar utan även banar väg för granbarkborren. I studien framkom att tre av fyra träd som infekterats av rotticka var angripna av barkborrar.</p><p>Slutsatsen som drogs var att stubbehandling mot rotticka indirekt även skyddar mot granbarkborre, något även etableringen av blandskogar gör eftersom det där blir ett längre avstånd mellan värdträden.</p>

<h3>Finland och rotticka</h3><p>I Finland är det lag på att stubbehandla från vår till sen höst vid all avverkning i barrträdsdominerade skogar.</p><p>Detta gäller inom en viss riskzon och då dygnstemperaturen är noll grader och uppåt.</p><p>Den skyldigheten utvidgades 2022 till att även gälla den avverkning som inte räknas som skogsvård, som exempelvis röjning för elledningar, järnvägar och vid vägar.</p><p>Även talldominerad skog i torvmarker i södra Finland började då omfattas.&nbsp;</p><h3 class="source">Källa: Landsbygdens folk.</h3>

<p>Rotröta är en skogsskada som kostar det svenska skogsbruket stora pengar varje år i virkesbortfall. Trots rön om att stubbehandling med biologiska preparat hindrar spridningen av svampen så ökar inte användningen i skogsbruket.&nbsp;</p><p>Nu startar en ny studie som kan komma med svar på om även stubbar i slutavverkning bör behandlas.</p>

Rotrötan kostar det svenska skogsbruket runt en miljard årligen. En ny studie undersöker nu om även stubbar i slutavverkning bör behandlas.

Nya tag för att stoppa rotröta

Skogsbruk

Skogsstyrelsens mål om ökad stubbehandling mot rotticka misslyckas. Vad innebär det för framtidens skogar? Här är de senaste rönen.

Stubbehandling mot rotröta når inte målen

Vill du läsa Land Lantbruks innehåll?

Bli medlem i LRF

Prenumerera