Stoppa monopol på öronmärkning – riskerar bakslag för fårbönder

Från och med den 1 januari 2026 inför flera slakterier inom Svenska Köttföretagen krav på att alla får och nötkreatur ska ha elektroniska öronmärken (EID) för att kunna tas emot för slakt. Beslutet, som syftar till att förbättra spårbarheten, riskerar dock att få motsatt effekt – genom att driva bort de producenter som fortfarande håller den svenska fårnäringen vid liv.

Problemet är att det i praktiken bara finns en leverantör, Stallmästaren (OS ID / MSD Animal Health), som säljer de Allflexmärken som Jordbruksverket godkänt för officiell märkning av får och getter. Detta skapar en marknad där konkurrensen i praktiken är obefintlig. Ett vanligt icke-elektroniskt öronmärke kostar idag omkring 5,15 kronor exklusive moms. Det nya elektroniska EID-märket kostar cirka 27 kronor exklusive moms per styck.
Det betyder en merkostnad på cirka 21,90 kronor per djur. För ett slaktlamm som väger runt 22 kilo innebär det en extra kostnad på nästan 1 krona per kilo slaktvikt. För många små fårproducenter – som redan kämpar med stigande foder-, energi- och transportkostnader – är det här ett hårt slag. En sådan prishöjning kan vara skillnaden mellan att fortsätta eller lägga ner. Och redan idag ser vi en ökande takt av nedläggningar i svensk fårnäring.

Samtidigt som regeringen talar om ökad inhemsk livsmedelsproduktion och stärkt krisberedskap, införs marknadskrav som gör produktionen dyrare och mer komplicerad. Om fårbönder tvingas betala fyra gånger mer för märkning utan alternativ, riskerar vi att förlora ytterligare svenskproducerat kött – och med det både arbetstillfällen och beredskap. 

Att digitalisera djuridentifieringen kan vara positivt. Men när övergången genomförs utan konkurrens, valfrihet eller ekonomiskt stöd till producenterna, blir resultatet orättvist och kontraproduktivt. Det här är inte bara en fråga för Jordbruksverket. Flera myndigheter och aktörer bör engagera sig:

• Jordbruksverket – behöver öppna upp för fler godkända leverantörer och skapa transparens i godkännandeprocessen.
• Konkurrensverket – bör utreda om marknaden för officiella öronmärken är konkurrensutsatt eller i praktiken monopoliserad.
• Livsmedelsverket – har ansvar för spårbarhet och livsmedelssäkerhet, men också intresse av att svenska producenter inte slås ut.
• MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) – måste beakta hur ökade produktionskostnader påverkar svensk livsmedelsberedskap.
• LRF och branschorganisationer – måste stå upp för sina medlemmar och driva frågan politiskt.
• Svenska Köttföretagen – bör erbjuda kompensation eller övergångsstöd för de producenter som drabbas hårdast.

Det är fullt rimligt att utveckla digital spårbarhet. Men det är orimligt att en enda leverantör ska diktera priset på ett obligatoriskt produktionskrav.
För att den svenska fårnäringen ska överleva måste märkningen vara funktionell, prisvärd och rättvis. Rimligt är att Jordbruksverket, Konkurrensverket, Livsmedelsverket, MSB och branschen gemensamt:

1. Utreder och öppnar upp leverantörsmarknaden.
2. Säkerställer rimliga priser för märkning.
3. Inför ett övergångsstöd till producenter under införandet av EID.

Om inget görs riskerar ännu fler svenska fårproducenter att lägga ner – inte på grund av brist på vilja eller kompetens, utan på grund av regler och marknadsstrukturer som gör det omöjligt att gå runt.
Det vore ett hårt bakslag för både lantbruket, beredskapen och svensk självförsörjning.

Ulrik Jönsson, fårproducent
Åhus