Med hjälp av statliga bidrag kan Naturskyddsföreningen processa mot enskilda markägare, som nästan alltid får betala sina juridiska ombud ur egen ficka. – Det är inte rättvist, säger den rutinerade advokaten Jan-Mikael Bexhed.
Som Land Lantbruk har berättat tidigare finansierar staten, via bidrag från Naturvårdsverket, tre miljöjurister som är anställda på Naturskyddsföreningen. Samtidigt har föreningen drivit rättsliga processer mot både staten och enskilda markägare. Ett exempel är överklagandet av Skogsstyrelsens beslut att tillåta avverkning i fjällnära skog, vilket ledde till den så kallade Änokdomen.
Änokdomen slog fast att föreningar av en viss storlek, och som representerar allmänhetens intressen, har talerätt i miljöärenden. Naturskyddsföreningen kan alltså driva processer mot enskilda markägare med hjälp av sina egna miljöjurister, som ytterst är finansierade av skattebetalarna. Men markägarna får så gott som uteslutande finansiera sina juridiska ombud själva.
– Det blir ju alltid en obalans i processer på grund av parternas olika ekonomiska möjligheter. Men här förstärks ju den obalansen, vilket dessutom sker på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte rättvist, säger Jan-Mikael Bexhed när han läser Land Lantbruks granskning av Naturskyddsföreningen.
Jan-Mikael Bexhed har nära 40 års erfarenhet av juridik i olika sammanhang och är ledamot i Advokatsamfundets styrelse. I dag är han advokat och partner på advokatfirman Calissendorff Swartling i Stockholm. Bland uppdragsgivarna finns bland annat markägare som han bistår i äganderättsskydd.
Utöver obalansen i juridiska processer mellan enskilda markägare och Naturskyddsföreningen, vilket Naturvårdsverkets statliga bidrag alltså kan ge upphov till, förvånas Jan-Mikael Bexhed över att verket också finansierar sin egen direkta motpart. För några år sedan överklagade nämligen Naturskyddsföreningen Naturvårdsverkets beslut om att tillåta licensjakt på varg.
– Naturvårdsverket är en statlig förvaltningsmyndighet som lojalt ska implementera riksdagens lagstiftning och uppföljande regeringsförordningar. Ändå betalar alltså Naturvårdsverket en utomstående part för att de facto föra en process mot den egna uppfattningen. Det är en konstig ordning och jag kan inte dra mig till minnes att jag tidigare har stött på något liknade, säger han.
